Döden ger liv - Himmel du andas! Dying we live - Ah yet we are breathing! Min konstnärliga ide blir en döstädning av Bellman i mitt dubbelalbum ”Döden ger Liv – Himmel du Andas!” För att kunna komma åt en stark livspuls så fordras det ofta närhet till död - eller kanske en liten död ”le petite morte” (orgasm) Det tillstånd då vi för för ett ögonblick tappar kontroll och lever mer genomsyrade av liv och kärlek. Att acceptera döden för att öppna mot ljuset och -se skönheten i åldrandet, förgängligheten och inte minst kunna vara tacksam över att fortfarande andas… Döden ger liv – Himmel du andas! ​ Prolog ​ Gubben är gammal ep 27 ​ Födslosång ep 43 ​ Vaggsång till min son Carl ​ Märk hur vår skugga ep 81 ​ Till kära mor på Bruna Dörren Ep 24 ​ Källarsång Sång 15 ​ Vårt liv är en maskerad ​ Drick ur ditt glas ep 30 ​ Är jag född så vill jag leva och må väl ​ på bästa vis ​ Träd fram du nattens gud sång 32 ​ Glimmande Nymf ep 72 ​ ​ ​ Movitz blåste en konsert ​ Gubben Noak ​ De dyrbaraste gåvor ​ Hyllning till Ulla Winbladh ep 80 ep 71 ​ Fjäriln vingad sång 64 ​ Slidder Sladder folket klagar PROLOG Intro till Döden ger liv. Himmel du andas! -se skönheten i åldrandet, förgängligheten och inte minst kunna vara tacksam över att fortfarande andas efter erfarenheter av Covid-19 och PostCovid… Allting har sin tid. Att födas har sin tid. Att dö har sin. Att förbereda sig för livet efter själva tillblivelsen tar sin tid – ofta kring nio månader. Att förbereda sig för döden har för mig uppfyllt en mycket ansenlig tid men har allt efter tidens gång blivit en öppnare mot LIV! När jag var tio månader hamnade min mamma på sjukhus nära döden i svår lunginflammation under en längre tid. En barnflicka 17 år anställdes för att ta hand om det skrikande barnet vars smärta var för stark för den unga jungfrun som till slut fick nog och såg som enda utväg att med en kudde kväva det outhärdliga ljuden som kom ur bebisens mun. Min nära döden upplevelse med svårigheter att få luft har varit ett stort trauma under delar av mitt liv. Den räddande ängeln som kom och avbröt denna alltför tidiga död var farsan. Tack Pappa! ​ ​ ​ Gubben är gammal Ep 27 Möte med åldrandet. ”Gubben är gammal urverket dras. Visaren visar timman ilar---” Nu har jag själv snart med råge överlevt min pappas ålder. Men farsgubben du kunde väl för helvete ha väntat med att dö själv tills jag hunnit bli vuxen på riktigt. Du var ju aldrig sjuk inte ens förkyld. ​ ​ Födslosång Epistel 43 Om sårbarheten i att föda, födas och leva i denna så obarmhärtiga närhet till döden och ”masken dold i blomman bådar blommans död. Allt suckar för naturens lag…” Vaggsång till min son Carl Kan smärtan av att förlora sitt barn någonsin lämna? Vårt behov av tröst av nytt liv vaggar oss till sömns… Märk hur vår skugga Epistel 81 Våra avsked till våra kära ser så olika ut. Här ett porträtt ur tiden när Grällmakar Löfbergs maka lämnat in skylten. ​ ”Hon från Dantobommen skildes idag. – torstig var hon och torstig är jag, Vi är torstiga alla!” ​ Sommaren 1987 efter avslut på Västerviks Visfestival kommer en kollega Lasse Tennander fram till mig och säger: För fan Peter du som är uppvuxen i en arbetarförort - Hur kommer det sig att du kör med ett gäng utklädda överklassmusiker? Ja vad svarar man på det? Första 3 åren i en etta i Hammarbyhöjden sedan i nya söderförorten Kärrtorp - men med en farsa som jobbat som musiker. Vi på gatan såg ju dom som fanns norr om Slussen som minst sagt främmande varelser. Varför leker jag med dom? Kanske tillhörde man nån slags trasprolitariat. Första 3 åren i en etta i Hammarbyhöjden sen i Kärrtorp sen genom morbror Nils introducerad till Söderstadion och kärleken ttill "Bajen". Nacka Skoglunds hörnmål från östra kurvan var ett tidigt möte med den renaste poesin. Några decennier senare stod jag vid pissrännan bredvid Cornelius Vreeswijk och uttryckte att det kändes lite kymigt att ha snott från hans gitarrarrangemang från ”Märk hur vår skugga” till det jag gjorde med ”Fredmans Stadsmusikanter” musiker från den Kungliga filharmoniska orkestern. Känn inte så - du gör det så vackert sa Cornelis och såg på mig stillsamt med sina varma ögon. När vi sen efteråt hamnade på krogen tillsammans var han väldigt lågmäld, mådde inte så bra och ville åka hem ganska snart och sedan dröjde inte länge innan han lämnade in för gott den 12 november 1987. Jag får ett samtal från Ulf G Åhslund som säger har du hört att Cornels är död? ... Nu finns det bara en galning kvar i det här djävla landet som jag kan tänka mig att jobba med och det är du. Jag skiter i pengar. Jag spelar och arrar till dig gratis och om du vill kan du få använda arrangemang jag skrivit till Cornelis. Du har en vecka på dig att bestämma dig och förresten skulle du vilja gå på Cornelis begravning med mig? Efter begravningsceremonin i Katarina Kyrka sitter vi på Mosebacke på tjusigt uppdukat kyrkkaffe. Emellan Ulf G Åhslund och mig sitter prästen Lennart Koskinen. En stilla stämning infinner sig tills en kvinna mittemot oss reser sig och utbrister: Det är jag som är Fatumeh - som Cornelis sjunger om – Det är jag som är FATUMEH! Då reser sig blixtsnabbt kvinnan bredvid henne och skriker: I helvete heller det är jag som är FATUMEH - varpå hon utdelar en rak höger, så att den först nämnda hamnar mitt uppe på det dukade bordet. Kaffekoppar, fat och tårtbitar far runt som ett fyrverkeri på nyårsafton. Ulf och jag kastar en snabb blick på varandra innan prästen Koskinen reser sig och med glimten i ögonen och på sin vackra finlandssvenska dialekt utbrister: DET HÄR SKULLE VERKLIGEN CORNELIS HA GILLAT! ​ ​ ​ ​ ​ ADAGIO "Att vara eller att inte vara - att andas eller inte andas. Det är frågan" . Till kära mor på Bruna Dören Epistel 24 ​ ”Kära Syster mig nu lyster med dig tala förrn jag dör” TEXT? Källarsång Sång 15 ​ ”Se stjärnorna de blänka och nattens kulna dimmor stå. Jag orkar ej mer tänka. Ej se, än mindre gå…” TEXT? Bröderna fara väl vilse ibland Epistel 35 TEXT? Drick ur ditt glas Epistel 30 TEXT? Vårt liv är en maskerad TEXT? Är jag född så vill jag leva... Sång 16 ​ Var tid har sina kompromisslösa sjukdomar. Lungsoten och pesten tog många liv på 1700-talet. En stor del av Stockholms befolkning strök med. Inget annat vaccin att hoppas på en alkoholen som medicin… Jag andas än är jag född så vill jag leva och må väl på bästa vis. Sjunga visor, dansa polska uppå rosor gå – klappa den mitt hjärta tänker på.,, ”Vårt liv är en maskerad där mången synes glad men under masken gråter du, ska vi slå vad?” Träd fram du nattens gud Sång 32 ​ ​ Naturen som tröst och läkedom. Beställdes av min svärfar Bellman kännaren Paul Britten Austin att lära mig inför hans stundande död och begravning. Glimmande Nymf Epistel 72 ​ Här ur denna oerhört sensuella erotiska epistel träder en stor innerlig ömhet fram. ”Cajsa Du dör- Himmel hon andas! Döden ger liv” är ett uttryck för den yttersta hänryckning. Den fysiska känslan av världens försvinnande under kärleksakten. Att våga förlora kontrollen – utlämnad. Kvinnan i mannen får blomma. Movitz blåste en konsert Epistel 51 5:22 ​ Här ur denna oerhört sensuella erotiska epistel träder en stor innerlig ömhet fram. ”Cajsa Du dör- Himmel hon andas! Döden ger liv” är ett uttryck för den yttersta hänryckning. Den fysiska känslan av världens försvinnande under kärleksakten. Att våga förlora kontrollen – utlämnad. Kvinnan i mannen får blomma. Glimmande Nymf Epistel 72 ​ Här ur denna oerhört sensuella erotiska epistel träder en stor innerlig ömhet fram. ”Cajsa Du dör- Himmel hon andas! Döden ger liv” är ett uttryck för den yttersta hänryckning. Den fysiska känslan av världens försvinnande under kärleksakten. Att våga förlora kontrollen – utlämnad. Kvinnan i mannen får blomma. Glimmande Nymf Epistel 72 ​ Här ur denna oerhört sensuella erotiska epistel träder en stor innerlig ömhet fram. ”Cajsa Du dör- Himmel hon andas! Döden ger liv” är ett uttryck för den yttersta hänryckning. Den fysiska känslan av världens försvinnande under kärleksakten. Att våga förlora kontrollen – utlämnad. Kvinnan i mannen får blomma. Glimmande Nymf Epistel 72 ​ Här ur denna oerhört sensuella erotiska epistel träder en stor innerlig ömhet fram. ”Cajsa Du dör- Himmel hon andas! Döden ger liv” är ett uttryck för den yttersta hänryckning. Den fysiska känslan av världens försvinnande under kärleksakten. Att våga förlora kontrollen – utlämnad. Kvinnan i mannen får blomma. Glimmande Nymf Epistel 72 ​ Här ur denna oerhört sensuella erotiska epistel träder en stor innerlig ömhet fram. ”Cajsa Du dör- Himmel hon andas! Döden ger liv” är ett uttryck för den yttersta hänryckning. Den fysiska känslan av världens försvinnande under kärleksakten. Att våga förlora kontrollen – utlämnad. Kvinnan i mannen får blomma. CD 2 1. Movitz blåste en konsert Epistel 51 5:22 Himmel du andas! Fnitter är den underbaraste medicin mot gravallvaret och duktigheten. Jag älskar snabba färder mellan allvar och skratt – mellan mörker och ljus! 2. Gubben Noak Old man Noah Sång 35 2:30 ​ 3. Allt förvandlas Sång 39 3:19 4. Solen glimmar Now the sun gleams in the sky Epistel 48. 3:11 ​ 5. Dyrbaraste gåvor Herdinnan Pastoral Epistel 80 0:50 ​ ​ Ulla min Ulla / To Ulla at her window Epistel 71. 4:51 ​ I naturens sköte finns så mycken läkedom och som pappa alltid sa. Strunta i böckerna. Livets visdom kan du bäst lära av kvinnorna min son. ​ 7. Fjäriln vingad / Butterfly in royal Haga Sång 64 3:15 ​ 8. Dansmästarn Epistel 69 3:40 ​ 9. Menuett Johan Wikmanson Dm 4:47 ​ 10. Den snåle och tilltagna gästen Sång 60 5:52 ​ 11. Gråt fader berg / Elegy on the fight at Gröna Lund tavern Epistel 12 4:18 ​ 12. Slidder sladder - Skruva fiolen / Screw up the Fiddle Epistel 2 3:00 ​ Sjung dansa och var glad - svara ja så blir vi glada. Stråken släng - ganska riktigt! Ditt kall är viktigt. Båd för Öra Syn och Smak ​ 13. Fram med basfiolen Epistel 7 5:07 ​ 14. Till mutter på tuppen Epistel 67 4:51 ​ 15. Vila vid denna källa Epistel 82 4:52 Mitt första Bellman album... Mitt första Bellman album "ÄR JAG FÖDD SÅ VILL JAG LEVA" spelades in 1985 på Stockholms Konserthus med Stockholms Stadsmusikanter - en grupp jag hade under 15 år - företrädesvis med musiker från Stockholms olika Filharmoniska orkestrar. Mitt första Bellman album... Mitt första Bellman album "ÄR JAG FÖDD SÅ VILL JAG LEVA" spelades in 1985 på Stockholms Konserthus med Stockholms Stadsmusikanter - en grupp jag hade under 15 år - företrädesvis med musiker från Stockholms olika Filharmoniska orkestrar.

Himmel du andas PROLOG Intro till Döden ger liv. Himmel du andas! -se skönheten i åldrandet, förgängligheten och inte minst kunna vara tacksam över att fortfarande andas efter erfarenheter av Covid-19 och PostCovid… ​ Allting har sin tid. Att födas har sin tid. Att dö har sin. Att förbereda sig för livet efter själva tillblivelsen tar sin tid – ofta kring nio månader. Att förbereda sig för döden har för mig uppfyllt en mycket ansenlig tid men har allt efter tidens gång blivit en öppnare mot LIV! När jag var tio månader hamnade min mamma på sjukhus nära döden i svår lunginflammation under en längre tid. En barnflicka 17 år anställdes för att ta hand om det skrikande barnet vars smärta var för stark för den unga jungfrun som till slut fick nog och såg som enda utväg att med en kudde kväva det outhärdliga ljuden som kom ur bebisens mun. Min nära döden upplevelse med svårigheter att få luft har varit ett stort trauma under delar av mitt liv. Den räddande ängeln som kom och avbröt denna alltför tidiga död var farsan. Tack Pappa! ​ Bild: Barbro Paulsson Weaver Gubben är gammal Epistel N:o 27 Möte med åldrandet. ”Gubben är gammal urverket dras. Visaren visar timman ilar---” Nu har jag själv snart med råge överlevt min pappas ålder. Men farsgubben du kunde väl för helvete ha väntat med att dö själv tills jag hunnit bli vuxen på riktigt. Du var ju aldrig sjuk inte ens förkyld. ​ ​ Bild: Barbro Paulsson Weaver Födslosång Epistel N:o 43 Om sårbarheten i att föda, födas och leva i denna så obarmhärtiga närhet till döden och ”masken dold i blomman bådar blommans död. Allt suckar för naturens lag…” Bild: Barbro Paulsson Weaver Bild: från skulptur Astrid Rietz Vaggsång till min son Carl Bild: Barbro Paulsson Weaver Kan smärtan av att förlora sitt barn någonsin lämna? Vårt behov av tröst av nytt liv vaggar oss till sömns… ​ Var själv väldigt rädd för att skaffa barn och dröjde väldigt länge. Skyllde på min pappa som sagt: blir du musiker så passa på att turnera fram till 50 års ålder, men sen är det full satsning som gäller. En stor tacksamhet över den fantastiska tid som sedan kom - att ha och vagga sina barn till sömns. ​ "Tack älskade pappa för en barndom med dig på 50-talet! Du som hade modet att vara starkt närvarande i både din manlighet och kvinnlighet och inte minst i ditt barn. Önskade väl ibland att du skulle vara lite mer vuxen och vanlig som dom andra farsorna på gården. Men att ofta komma hem från plugget och bli mottagen med cellomusik och varm choklad av sin hemmapappa var ljuvligt! Nu är det höst en tid att släppa taget och låta löven falla i övermorgon fyller du 128 år. Grattis🎶❤️ PS. Efter den dagliga sagostunden med min syster och mig i gungstolen kunde du säga: Min son akta dig för att för mycket söka kunskap i böckerna och orden. Man kan bli konstig i huvudet. - Det är kvinnorna som bär på kunskapen om livet." - Från Facebook 24 sep 2018. ​ Våra avsked till våra kära ser så olika ut. Här ett porträtt ur tiden när Grälmakar Löfbergs maka lämnat in skylten. ”Hon från Dantobommen skildes idag. Torstig var hon och torstig är jag, Vi är torstiga alla!” Märk hur vår skugga Epistel 81 Bild: Barbro Paulsson Weaver Jag får ett samtal från Ulf G Åhslund som säger Cornelis är död! Nu finns det bara en galning kvar i det här djävla landet som jag kan tänka mig att jobba med och det är du. Jag skiter i pengar. J ag spelar och arrar till dig gratis och om du vill kan du få använda arrangemang jag skrivit till Cornelis. Du har en vecka på dig att bestämma dig och förresten skulle du vilja gå på Cornelis begravning med mig? Efter begravningsceremonin i Katarina Kyrka sitter vi på Mosebacke på tjusigt uppdukat kyrkkaffe. Emellan Ulf G Åhslund och mig sitter prästen Lennart Koskinen. En stilla stämning infinner sig tills en kvinna mittemot oss reser sig och utbrister: Det är jag som är Fatumeh - som Cornelis sjunger om – Det är jag som är FATUMEH! ​ Då reser sig blixtsnabbt kvinnan bredvid henne och skriker: I helvete heller det är jag som är FATUMEH - varpå hon utdelar en rak höger, så att den först nämnda hamnar mitt uppe på det dukade bordet. Kaffekoppar, fat och tårtbitar far runt som ett fyrverkeri på nyårsafton. Ulf och jag kastar en snabb orolig blick på varandra innan prästen Koskinen reser sig och på sin vackra finlandssvenska dialekt utbrister: DET HÄR SKULLE VERKLIGEN CORNELIS HA GILLAT! ​ Sommaren 1987 efter avslut på Västerviks Visfestival kommer en kollega Lasse Tennander fram till mig och säger: För fan Peter du som är uppvuxen i en arbetarförort - Hur kommer det sig att du kör med ett gäng utklädda överklassmusiker? - Ja vad svarar man på det? Vi på gatan såg ju dom som fanns norr om Slussen som minst sagt främmande varelser. Varför leker jag med dom? (Första 3 åren i en etta i Hammarbyhöjden sedan i nya söderförorten Kärrtorp - men med en farsa som jobbat som musiker. Vi på gatan såg ju dom som fanns norr om Slussen som minst sagt främmande varelser. Kanske tillhörde man nån slags trasprolitariat.) ​ Något senare samma kväll stod jag vid pissrännan bredvid C ornelius Vreeswijk som jag uppfattat stått och lyssnat snett bakom i kulissen. "Du det kändes lite kymigt att ha snott från ditt gitarrarrangemang från ”Märk hur vår skugga” till det jag gjorde med dessa "utklädda musiker från ..." Känn inte så - du gör det så vackert sa Cornelis och såg på mig stillsamt med sina varma ögon. När vi sen efteråt hamnade på krogen tillsammans med våra musiker var han väldigt lågmäld, mådde inte så bra och ville åka hem ganska snart och sedan dröjde inte länge innan han lämnade in för gott den 12 november 1987. ​ ​ ADAGIO Bild: Barbro Paulsson Weaver "Att vara eller att inte vara - att andas eller inte andas. Det är frågan" Allting har sin tid Till kära mor på Bruna Dören Epistel 24 ”Kära Syster mig nu lyster med dig tala förrn jag dör” ​ Bild: Från 250 års jubileum av Bellmans födelse. Kim Anderzon och Fredmans Stadsmusikanter. I min egen Ulla Winblads "bajenblåsa" LÅTTEXT | LYRICS Källarsång Sång 15 ”Se stjärnorna de blänka och nattens kulna dimmor stå.Jag orkar ej mer tänka. Ej se, än mindre gå…” ​ Bild: Peter Dahl Vårt liv... är en maskerad Där mången synes glad Men under masken gråter du Ska vi slå vad? ​ ​ Bild: Barbro Paulsson Weaver Drick ur ditt glas E p istel 30 Sjung, läs och glöm... Tänk, begråt och begrunda! Skull du åstunda ​ Ännu en fä lsup? Vill du dö? ​ Nej gutår! Bild: Peter Dahl Är jag född så vill jag leva... Sång 16 Bild: Bebisbild av Peter Ekberg Pelz. Var tid har sina kompromisslösa sjukdomar. Lungsoten och pesten tog många liv på 1700-talet. En stor del av Stockholms befolkning strök med. Man hade inget annat vaccin att hoppas på än alkoholen som medicin… JAG ANDAS ÄN! ​ "Är jag född så vill jag leva och må väl på bästa vis. Sjunga visor, dansa polska uppå rosor gå - klappa den mitt hjärta tänker på." Bild: Big Bang - födelsen av Maj-Britt Niklasson Träd fram du nattens gud Sång 32 Naturen som tröst och läkedom. Beställdes av min svärfar Bellman kännaren, författaren och översättaren Paul Britten Austin att lära mig inför hans stundande död och begravning. ​ Musik: Stråkkapellet Jan Levander Gregor Hendler ​ Gregor Hendler Bild: Barbro Paulsson Weaver Glimmande Nymf Epistel 72 Bild: Francine Lee Finer Här ur denna oerhört sensuella erotiska epistel träder en stor innerlig ömhet fram. ”Cajsa Du dör- Himmel hon andas! Döden ger liv” är ett uttryck för den yttersta hänryckning. Den fysiska känslan av världens försvinnande under kärleksakten. Att våga förlora kontrollen – utlämnad. Kvinnan i mannen får blomma. ​ Orgasmen: Den så kallade lilla döden Av Åsa Jonsson I århundraden har människan varit fascinerad av sin sexualitet. Den har beskrivits i text och bild ända sedan människan började lämna dylika spår efter sig. Vi är fascinerade av vår egen dödlighet – och av vår odödlighet. Anne Rices vampyrböcker beskriver ovannämnda koppling på ett i det närmaste övertydligt sätt. Varje död som sker genom vampyrernas blodsugande beskrivs som en orgasm för både offer och förövare. Lust och rädsla är ofta intimt förknippade. Det är naturligt att vara rädd för döden; både för att förlora nära och kära men även att vi själva ska förloras. C. A. Ehrensvärd har tecknat ett samlag i en likkista sett från dess fotända. Sammanblandning av död och liv? ​ Man brukar säga att man aldrig är så nära döden som när man nyser. Det kanske är sant, år andra sidan är det orgasmen som brukar kallas för "den lilla döden". Det är dock inte alla orgasmer som kan få detta epitet. Det är när orgasmen blir så kraftig att blodtillförseln till hjärnan tillfälligt stryps som "den lilla döden" inträder. Det ger njutningen ännu en dimension där den balanserar på gränsen till vad som kanske går att jämställa med döden. När hjärnan måste klara sig på mindre syre så stänger den av alla oväsentliga funktioner och det är på gränsen till svimningen som "den lilla döden" inträder. I det ögonblick som orgasmen når sin höjdpunkt kan en känsla av overklighet vara det sista steget mot den lilla döden. ​ Många människor försöker uppnå den lilla döden på artificiella sätt. Genom att strypa syretillgången till hjärnan kan man uppnå detta benådade tillstånd vilket gör att "strypsex" har sina anhängare. Det är dock ett sätt som kanske för en närmare till den "stora" döden än man hade tänkt sig. ​ I längtan och jakten efter orgasmer finns kanske en längtan efter att få dö en smula, att för en stund lämna det jordiska – om än genom den mest jordiska av handlingar. Känslomässigt är vi kanske aldrig så nära döden som i det ögonblick som vi bejakar livet som mest. Allt förvandlas Movitz blåste en konsert - Epistel 51 Under inspelning i Dwarf Studio med Jan Levander som spelande dirigent flög stråken plötsligt ur handen på Viktoria Nilsdotters (alt violinisten) var på ett fniss utbröt. "Varför skulle man ta bort detta underbara" säger producenten Peter Ekberg Pelz - "Vi behöver mera fniss!" ​ Episteln har undertiteln "Angående konserten på Tre Byttor" ("Angående konserten på Tre tunnor"), med namnet på en restaurang i Djurgården i Stockholm . Melodin är lånad från George Frideric Händels opera Acis and Galatea från 1718 . (Wikipedia) Allt förvandlas - Sång 39 Gubben Noak - Sång 35 Bild: Rurik Bladh ​ Noak betraktas sedan gammalt som drinkarnas skyddspatron han är den första berusade person som historien känner och Noah var en Åkerman och det första som planterade en vingård. Men när han drack av vinet, låg han drucken och låg blottad i sitt tält. (Ur första Moseboken kapitel 9) " Gubben Noak " ("Old Man Noah", ursprungligen " Om gubben Noach och hans fru " eller bara " Gubben Noach ", och sedan 1791 även " Fredmans sång n:o 35") [1] är en traditionell svensk sång, en dricksång och bibelsång skriven 1766 eller tidigare av Carl Michael Bellman . [2] Låten är möjligen den mest kända av alla Bellmans verk. Låten publicerades till en början anonymt av rädsla för kyrkan. År 1768 försökte Lundakapitlet få alla exemplar av sången och andra bibliska travestier förstörda. Eftersom han var lite rädd för kyrkan valde Bellman att först publicera låten anonymt på broadsheets i hela landet; även om det då var allmänt känt vem som hade komponerat den extremt populära låten. År 1768 reagerade Lundakapitlet med att skicka ett brev till stiftets präster, där man försökte samla alla tryck och avskrifter av "Gubben Noach" och andra bibliska travestier, för att få dem förstörda. [2] [11] [12] ( Wikipedia) Allt förvandlas allt går omkull - Sång 39 Bilder: Rurik Bladh (Ur andra mosebok 29) Prästvi gningen ​ Detta är vad du skall göra när du viger dem till präster åt mig. Tag en ungtjur och två felfria baggar, osyrat bröd, osyrade kakor bakade med olja och osyrade tunnkakor smorda med olja. Gör dem av siktat vetemjöl och lägg dem i en korg, och bär fram dem i korgen som offergåva tillsammans med tjuren och de två baggarna. Du skall föra fram Aron och hans söner till uppenbarelsetältets ingång och tvätta dem med vatten. Och du skall ta kläderna och sätta på Aron tunikan, kåpan till efoden, efoden och bröstväskan och binda ihop alltsammans med skärpet. Sätt sedan turbanen på hans huvud och fäst det heliga diademet på den. Tag smörjelseoljan och häll den på hans huvud och smörj honom. Sedan skall du låta hans söner träda fram, och du skall klä på dem tunikor och spänna om dem bälten och sätta på dem huvudbonader. Så skall de ha rätten till prästämbetet för alltid. När du prästviger Aron och hans söner. Till Mutter på Tuppen - Epistel 67 Daterad till sannolikt 1772. Sångens "jag" är till största delen Mutter på Tuppen, men växlar då och då till Movitz. Källmelodin är en känd äldre svensk militärmarsch, möjligen "Stånd-Drabant-marschen". Bild: Rurik Bladh ​ Bild: Peter Dahl ​ Solen glimmar - Epistel 48 ​ Var uti avmålas Ulla Winbladhs hemresa från Hessingen i Mälaren en sommarmorgon 1769 Källan till musiken kan vara en gamm al fransk visa. Bild: Ernfried Wahlqvist "Vågornas brus och vattnets rörelser tog mina sinnen till fånga, förjagade varje annan rörelse ur min stjäl och försökte den i ett behagligt drömeriet Vattnets hävningar och sänkningar dess oavlåtliga men rytmiskt svällande brus ersatte dom inre rörelser hos mig som drömeriet utplånat, och var nog för att låta mig njuta min tillvaro utan mödan att tänka då. Då och då födes en svag och kortvarig förnimmelse av alltings obeständighet i denna värld som i vattenytan fick sin bild." Jean Jacques Rousseau Bild: Ernfried Wahlqvist Ulla min Ulla - Epistel 71 Att uppvakta, våga visa intresse, lust - kärleken till kvinnan, naturen mat och dryck. En serenad framsjungen under middagstiden med glimten i ögat. Bilder: Lena Hoel Epistelns handling utspelas på Fiskartorpet på Djurgården i Stockholm, på udden mellan sjön Laduviken och kärret Uggleviken .[2] Dikten är en parodi på serenaden : Ulla står i fönstret på krogen och beundraren Fredman sitter på sin häst ett stycke nedanför, men det är middagstid. Beundraren lägger dessutom lika mycket energi på sin beundran av den omgivande naturen som av Ulla; varje strof består av två delar: först en uppvaktning i dur, sedan en naturlyrisk refräng i moll.[3] I första strofen uppvaktar Fredman Ulla med en inbjudan till lunch på smultron , ruda och svalt vatten, och förklarar i höviska men eggande vändningar hur värdshusets dörrar slås upp av sommarens vindar. Andra strofen är till en början en jämförelse mellan landets frid och stadens jäkt, innan Fredman ber Ulla att pigga upp honom med skorpa och Hoglandsvin , där han sitter till häst. I tredje strofen framstår hästen tydligt som en sexuell metafor, och passionen får fritt, men fortfarande anständigt, spelrum.[4] (Wikipedia) ​ ​ Dansmästarn - Epistel 69 Bild: Peter Dahl ​ Trots att omgivningen skämtar om Mollbergs talanger som dansmästare tar han sig själv på fullaste allvar. Visst behöver vi små Mollbergare i vår värld. Dom eller vi är inte bara löjliga, eller hur? Menuett Dm Johan Wikmanson cellist, organist och v än med Bellman Ur Stråkkvartett Opus 1 D-moll tillägnad Joseph Haydn. Menuett är en dansrytm i lugn tre fjärdedelstakt , som oftast dansats som pardans men även förekommit som gruppdans. Namnet menuett är franska; menuet kommer ursprungligen från ordet menu, liten. Namnet syftar troligen på menuettens korta steg, pas menus. Vid sin höjdpunkt under sjuttonhundratalets förra hälft var menuetten elegant, sirlig och ceremoniell. ​ Ursprungligen var menuetten en dans som dansades vid hov och på fina herresäten; den introducerades vid det franska hovet kring 1650, var som populärast på 1700-talet och levde kvar in på 1800-talet. Dansen spred sig även till den lantliga befolkningen, och menuetter är därför vanliga i spelmansmusik främst i de svenskspråkiga delarna av Finland , där den fortlevt i obruten tradition ända till våra dagar, men finns även dokumenterad i Värmland och vissa andra trakter i Sverige . Menuetten som dans finns i levande tradition åtminstone i Österbotten [1] . Dom dyrbaraste gåvor utösas oftast av den lekande - läkande naturen Akvarell bild: Lena Hoel & Skulptur (ko): Rurik Bladh Dyrbaraste gåvor - Pastoral - EP 80 Fredmans epistel n:o 80 med början Liksom en herdinna är en herdedikt – eller en parodi på en sådan – i Fredmans epistlar av Carl Michael Bellman . Episteln bedöms vara skriven 1789 eller 1790. Melodin är inte känd från annat håll. Första strofen är en parafras på dikten L'art poétique av Nicolas Boileau , där auktoriteten Boileau slår fast att en herdedikt ska vara enkel, utan konstlade manér. Bellmans visa börjar som en älsklig herdedikt helt enligt accepterad smak, för att bli alltmer konkret realistisk och sluta i en tydlig hänsyftning på Ulla Winblads och Mollbergs samlag. Bellman dedicerade episteln till skalden Kellgren , som 1778 avfärdat Bellmans alster som grova och osmakliga. -Wikipedia (Textkommentarer till epistel n:o 80) Peter Ekberg Pelz Fotograf: Paul Knispel M alou Meilink Back a Hans Eriksson & Malou Meilink. ​ Fjäriln vingad - Sång 64 Fjäriln vingad syns på Haga eller Om Haga är den 64:e sången i Carl Michael Bellmans samlingsverk Fredmans sånger utgivna 1791. Den har varit vanlig som allsång . Sången skrevs till en början som vädjobrev till Gustaf Mauritz Armfeldt , troligen i början av 1791, för att skaldens hustru Lovisa skulle få posten som åldfru vid Haga slott som höll på att uppföras, men omarbetades till utgåvan av sångerna, bland annat genom att två verser ströks och ersattes av en enda. Sången dedicerades om till herr kaptenen Kirstein som vid denna tid var skaldens hyresvärd på Klarabergsgatan .[1] [2] ​ Texten är uppbyggd så att den skildrar hur våren anländer till Haga, med början i första strofen hos småkryp, via landskapet i stort med ängar, bäckar och skogar i den andra, och mytiska najader i Brunnsviken i den tredje, som skickar upp höga kaskader av vatten. I sista strofen möter diktens jag sin älskade i parken under åsyn av den milde konungen, som möjliggjort allt detta. Dikten blir alltså en hyllning till Gustav III , men på en tämligen abstrakt nivå.[3] (Wikipedia) Den snåle och tilltagsne gästen - Sång 60 "Du har att fodra av mitt sinne" Avskrift från 1787. En parodi på bordsvisa i växelsång mellan gästen och värden. Melodinkällan är inte funnen, men melodin är mycket känd och dess ursprung troligen tyskt. ​ Den kan mycket väl vara skriven vid ett speciellt tillfälle, den sista stråfens skål ger onekligen ett autentiskt intryck. Peter Ekberg Pelz framför med elegans denna svårsjungna visa. ​ Musica Svecia / Proprius Gråt fader Berg - Epistel 12 Elegi över slagsmålet på Gröna Lund. Tröst och solidaritet tillsammans med polarna. Fader Berg har fått på käften för att han dansat med en annans flicka. Men nu uppmuntras han att blåsa med sin spruckna läpp - men då har han snart blivit påmind om sin onda rygg. Glömmer han sin fallenhet till krogs slagsmål och utbrister i pacifistisk anda: "En örfil kan undvikas när man som ingen ger" Det är som Jesus själv skulle ha uttryckt det. ​ "Gråt Fader Berg och spela, Elegi över slagsmålet på Gröna Lund eller Fredmans epistel n:o 12 är en av Fredmans epistlar , skriven sommaren 1770 av Carl Michael Bellman , satt till en melodi hämtad från arian The flocks shall leave the mountains ur Händels opera Acis och Galatea .[1] I texten inleder Fredman, ackompanjerad av Fader Berg på flöjt, i enlighet med ett mönster från klassiska elegier och mediterar över numer förgången storhet och tidens härjningar, innan man får se att det som nu förhärjats är en kroglokal de beginner sig i. Det som härjat den är ett slagsmål, och i slutet får man i naivt predikande stil reda på vad som varit orsaken: Fredman har blivit full, druckit upp en soldats öl och dansat med någon annans flicka. Som ofta annars i epistlarna bygger denna således på en kontrast mellan den skira melodin och det elegiska anslaget, och den betydligt mer krassa verkligheten.[2] " - Wikipedia. Slidder Sladder - Skruva fiolen EP 2 Hommage till Carl Johan Westfelt Yggdrasilkvartetten Loka Brunn kyrka Sjung dansa och var glad - svara ja så blir vi glada. Stråken släng—ganska riktigt! Ditt kall är viktigt. Båd för Öra Syn och Smak, Fram med basfiolen - Epistel 7 Som synes vara en elegi skriven vid Ulla Winblads säng sent om aftonen Bild: Lena Hoel Den violoncell som Fader Berg spelar på har även den en dubbel roll, såväl som instrument som symbol för kvinnokroppen; under 1700-talet hade de ofta ett skulpterat kvinnohuvud ovanpå huvudet. När Bellman vid framförandet härmade instrumentet kunde han därför även med händerna låtsas spela på den, vilket kunde tolkas som att han förde händerna över Ulla Winblads kropp. Denna tvetydighet återspeglas även i texten, från första raden.[4] "Sången utspelar sig vid vad som ser ut att vara Ulla Winblads dödsläger, där Fredman predikar för Fader Berg , som ackompanjerar på violoncell (titelns "basfiol"). Fader Berg är således både elegisk musikant som medlem i Fredmans församling, medan Fredman visar sig vara såväl predikant som Ullas älskare: Ulla ligger inte på sin dödsbädd, utan i en helt vanlig säng, efter ett tag tillsammans med Fredman. [3] Fredmans epistel n:o 7 är en av Fredmans epistlar av Carl Michael Bellman , med melodi från arian Chère Anette reçois l´hommage ur madame Favarts och Adolphe Blaises sångspel Anette et Lubin . Som undertiteln antyder bygger denna, i likhet med epistel 12 Gråt Fader Berg och spela , på att en till synes sorglig scen byggs upp innan den byts ut i något helt annat.[1] ​ Bellman arbetar här med två nivåer, en hög, mytologisk, och en låg, världslig, sjaskig. Bellman lyckades genom att använda det bibliska språket få till något annat än hans tidigare enkla bibelparodier skapa en sakral stämning som gör att parodin träder i bakgrunden och de agerande höjs upp till en högre nivå där åhörarna kan empatisera med dem.[2] I första strofen försöker Fredman trösta Fader Berg, men han söker också tröst själv. Fader Bergs spelande ökar visserligen plågan, men Fredman ser även chansen till svalka i Bergs brännvinsglas. Efter denna bacchanaliska cliché (om än i elegisk mask) går andra strofen över och antar griftetalets form, samtidigt som parodin når högre höjder. Ullas säng blir såväl kärleksgudinnans grav som ett tempel; när skönheten kastar "sina liljor döden till rov" är det såväl en bild av oskulden som offrar sitt liv, som sin oskuld åt orgasmen, "le petit mort". Slutraden "och min själ är i behov" ändrades från tidigare "din själ", vilket troligen ändrades för att undgå kyrklig kritik: Ullas själ skulle då samtidigt vara i behov av erotisk förlöselse som den sista smörjelsen .[5] I de två avslutande stroferna fullföljs såväl samlaget som dubbeltydigheten. Dödsbädden blir bröllopssäng när Ulla får sin myrtenkrona , och Ulla blir då på den höga nivån en kristi brud , medan hon på den låga närmar sig orgasmen. Ullas "sång om jungfrurs öden" spelar på såväl jungfrumartyrer som hur jungfrur förlorar oskulden, men kan också handla om Ullas utrop i sängen. Sista strofens "kött och blod" som "förklara sig" är hämtade från kristendomens språk: det första ur vigselformuläret, det senare syftar på hur själarna befrias från köttet. Detta återkommer i de sista raderna, när Fredman vill att Ulla skall såväl som åter "kvickna" i graven.[6] - Lönnroth, Lars (2005)" - Wikipedia. "Sex upprör alltid det tycks höra till. Inget här tycker jag vittnar om manligt utnyttjande - sexuell makt över kvinnan. Egentligen lyfter episteln ju fram KVINNLIG sexualitet. Det är hon som har "bastuban" som objekt för sin lust men vet du om det är något som skrämmer mer än (manlig) sexualitet så är det kvinnlig. " - Sofia Nyberg Vila vid denna källa - Epistel 82 Bild: Lena Hoel Vila vid denna källa, Eller oförmodat avsked, förkunnat vid Ulla Winblads frukost en sommarmorgon i det gröna, eller Fredmans epistlar nummer 82 är den sista, och kanske mest populära, episteln i Carl Michael Bellmans Fredmans epistlar från 1790. Sången skildrar ett muntert sällskap som äter frukost i det gröna och hela naturen lever med i festen. Samtidigt är det en hyllning till, och ett rörande avsked av, Ulla Winblad . Melodins ursprung har inte kunnat identifieras. Eventuellt kan den vara skriven av Bellman själv.[1] Sången har tillägnats Carl Gustaf af Leopold . ​ Titelns "källa" kunde förutom den bokstavliga betydelsen hos Bellman även syfta på en hälsobrunn eller till och med den gudomliga nåd som syndaren får förlåtelse ur. Att det rör sig om en hälsobrunn (möjligen Djurgårdsbrunn ) märks i att det vid platsen tydligen finns utskänkning och musikalisk underhållning. Platsens betydelse gör att sången får en mörkare underton än de andra pastoraler som troligen skrevs till utgivningen av epistlarna 1790; till denna bidrar även att mitt i festens rus och naturens skönhet oroande bilder smyger sig in, som vrålande tjurar, svarta skuggor och den krögare som kräver in notan och därvid kallas basilisk.[2] ​ I sjätte strofen kommer så kulmen på detta, när Fredman reser sig upp och håller ett avskedstal, där flera av Bellmans teman samlas: kulten av Fröja och Bacchus , Ulla Winblad och hennes lockelse samt Charon som väntar på att ta hand om Fredmans själ. Raderna om att Fredman ser sig "till Naturens skuld förbruten" syftar på att han känner sin annalkande död; hans fattigdom gör att ödesgudinnan Klotho klipper av en rockknapp för att han skall kunna betala färjemannen. Slutet är dock triumfatoriskt: genom att en sista gång "fira bröllop" med Ulla Winblad övervinns döden, och minnet av händelserna kommer att kvarleva.[3] - Lars, Lönnroth (2005) - Wikipedia. TILL TOPPEN

”Peter Ekberg Pelz har genom åren blivit mest uppmärksammad som en lysande Bellmantolkare – både för sitt framträdande live och på skiva. Hans tolkningar har ofta rosats av kritikerna men också skapat debatt genom sin egensinnighet, lek och experimentlusta. Fredmans / Stockholms Stadsmusikanter heter hans egen lilla ensemble från företrädesvis Stadens Filharmoniska orkestrar. Första Bellman-skivan kom 1985 / Proprius inspelat Stockholms konserthus stora scen. Har spelat Bellman i Lars Forsells Haren och Vråken” Från Förord - BELLMANBOX MUSICA SVECIA / PROPRIUS "Peter Ekberg Pelz är en av vår tids mest självständiga och intressanta artister vars Bellmantolkningar har rosats av kritikerna" SVENSKA RIKSTEATERN "Under hela mitt liv som utövande musiker, arrangör, komponist och pedagog har jag aldrig träffat på någon som artisten Peter Ekberg Pelz som på ett så unikt och kongenialt sätt förenat de musikaliska, textliga och sceniska element som Carl Mikael Bellmans verk utgör." ULF G ÅHSLUND "Detta är ingen behaglig Bellmansång, utan en andlig upplevelse helt av egen art - en slags musikalisk expressionism. Likt Bellman själv gör Peter Ekberg Pelz heller aldrig samma epistel två gånger på samma sätt. Ändå - Vilken disciplin, vilken intensitet! Vilken inlevelse!" PAUL BRITTEN AUSTIN Nu när Bellmans 250-års jubileum nått sitt slut efter 14 dagars firande och 180 aktiviteter har man för första gången utsett en Stockholms Fredman - sångaren Peter Ekberg Pelz. För insatser som Bellman tolkare och för därmed utfört arbete att förläna Stockholm vår Stolta Stad - en ny ton i historisk anda. ​ Peter Ekberg Pelz vann en enig jurys röster eftersom han med sin dramatiska tolkning och känsliga textanalys i Fred Åkerströms efterföljd, sedan flera år bidragit till att öka förståelsen för de livsskildringar som Bellman skapat, men också intresserat en växande generation för 1700-talets Stockholm. NAMN och NYTT DN - STOCKHOLMS HANDELSKAMMARE RADIO STOCKHOLM Här har vi en stor konstnär. Man hör att det är på riktigt... SVERIGES RADIO "Det finns en nakenhet i Peters sång som är ovanlig hos dagens artister. Denna nakenhet beror på att Peter inte nöjer sig förrän hans röst är helt fri från konstlade uttryck och tillgjordhet. Hans strävan efter äkthet och närvaro i sången passar synnerligen väl ihop med Bellmans lyrik som så ofta är mycket personligt beskrivande inom områden som sällan blir omsjungna." LENNART HALLSTRÖM Studiotekniker Tyst Studio Åfors Småland "Har lyssnat på Youtube på din koncert du gjorde för 3 månader sedan. Jag lyssnar förstås på mitt sätt. Jag blir varm, jag blir berörd och världen stannar i 30 minuter. Tack Peter för den stunden! Kram" Lottie

Death gives life - Heaven you breathe! Dying we live - Ah yet we are breathing! Dying we live Tetralogy Part 1 Ah yet you are breathing! Part 2 Everything has its time Part 3 Everything changes Part 4 The most precious gifts Utan döden vore inga sånger ’Döden ger liv’ av Sofia Nyberg ”När vi föds till den här världen gör vi det vanligtvis med ett skrik. Kanske av smärta då lungorna fylls av luft för första gången; att andas eller inte andas. Kanske av förändringens chock, kylan, det okända, livet i ett annat forum. Av längtan tillbaka; att inte andas. Att än mer vilja framåt; andas, andas. Kanske av konflikten. När Peter Ekberg Pelz album Döden Ger Liv föds för lyssnaren sker det däremot med ett skratt. Ett barns bubblande kluckskratt, kanske det ljuvligaste ljudet i universum. Skrattet ger mig bilden av en fjäril som förlöses ur sin puppa, Fjäriln Vingad. Puppan, den källa varifrån vi alla kommer, Vila vid Denna Källa.Fjärilen omvandlas till röst, poetisk och suggestiv, som varsamt tar oss med på en resa i fyra akter med ändhållplats ånyo Vid Denna Källa. Källan, dit vi alla återvänder. Vi föds och vi dör ur och i samma källa. Det är vad det här albumet berättar för mig. Allting har sin tid och Är Jag Född Så Vill Jag Leva. Allting har sin tid och nu är det ett ja. Om den här musiken är någonting så är den ett Ja. Den vemodiga rösten har hela tiden glimten i sitt öga. Den lyckas samtidighet och ur det svåra porlar en bäck av liv och fjärilar. Träd fram du nattens gud, du som mildrar. I naturen är livet och döden ett och detsamma. Där är källan i vilken de möts och förenas. Där är tonerna.” Min konstnärliga ide blir en döstädning av Bellman i min tetralogi - Döden ger Liv Att acceptera döden för att öppna mot ljuset - se skönheten i åldrandet och förgängligheten och inte minst kunna vara tacksam över att fortfarande andas... För att kunna komma åt en stark livspuls så fodras det ofta närhet till död e ller kanske en liten död "le petite morte" (orgasm) - det tillstånd då vi för ett ögonblick tappar kontroll och lever mer genomsyrade av liv och kärlek. Mitt första Bellman-album "Är jag född så vill jag leva!" spelades in 1985 på Stockholms Konserthus. Med en förälder som dog innan jag blivit vuxen har mitt skapande och sätt att leva ofta varit kopplat till död och odödlighet eller snarare en längtan efter att vara delaktig av liv. För drygt 25 år sedan mitt uppe i karriären drabbades jag av en allvarlig felbehandling. som förändrade mitt liv dramatiskt. Men fortfarande med kronisk värk - är jag nu fylld av en ny slags ljus och energi att skapa och vilja dela med mig utifrån den långa erfarenhet av liv död och smärta som jag haft privilegiet att möta. ​ Del 1 Himmel du andas! Part 1 Ah yet you are breathing! PROLOG - HIMMEL VI ANDAS ​ GUBBEN ÄR GAMMAL EP 27 ​ FÖDSLOSÅNG EP 43 ​ VAGGSÅNG TILL MIN SON CARL ​ MÄRK HUR VÅR SKUGGA EP 81 ​ ADAGIO ANDAS ELLER INTE ANDAS ​ AH YET WE ARE BREATHING ​ HOURGLASS EP 27 ​ BIRTH SONG EP 43 ​ CRADLE SONG ​ MARK OUR SHADOW EP 81 ADAGIO BREATHE OR NOT TO BREATHE ​ ​ Läs mer om Del 1 här Del 2 Allting har sin tid Part 2 Everything has its time Del 2 Allting har sin tid - Part 2 Everything has its time Peter Ekberg Pelz som Carl Michael Bellman i "Haren & Vråken" av Lars Forsell. Bild: Paul Knispel TILL KÄRA MOR PÅ BRUNA DÖREN EP 24 ​ KÄLLARSÅNG Sång 15 ​ BRÖDERNA FARA VÄL VILSE... EP 35 ​ VÅRT LIV ÄR EN MASKERAD EP 73 ​ DRICK UR DITT GLAS EP 30 ​ ÄR JAG FÖDD SÅ VILL JAG LEVA Sång 16 ​ TRÄD FRAM DU NATTENS GUD Sång 32 ​ GLIMMANDE NYMF EP 72 DEAR SISTER EP 24 ​ BASEMENT SONG Song 15 ​ CONCERNING HIS FAIR & HER FICKLENESS EP 35 ​ OUR LIFE IS A MASQUERADE EP 73 ​ DRAIN OF THY GLASS EP 30 ​ AM I BORN THEN I'LL BE LIVING Song 16 ​ SONG OF NIGHTFALL Song 32 ​ GLIMMERING NYMPH EP 72 Del 3 Allt förvandlas Part 3 Everything changes MOVITZ BLÅSTE EN KONSERT EP 51 GUBBEN NOAK Sång 35 ​ ALLT FÖRVANDLAS Sång 39 ​ TILL MUTTER PÅ TUPPEN EP 67 ​ SOLEN GLIMMAR EP 48 ​ ULLA MIN ULLA EP 71 ​ DANSMÄSTARN EP 69 ​ MENUETT Dm JOHAN WIKMANSON ​ ​ ​ MOVITZ BLEW SO MERRILY EP 51 OLD MAN NOAH Song 35 ​ EVERYTHING CHANGES Song 39 ​ TO MOTHER IN THE TAVERN EP 67 ​ NOW THE SUN GLEAMS IN THE SKY EP 48 ​ TO ULLA AT HER WINDOW EP 71 ​ DANSMÄSTARN EP 69 ​ MENUETT Dm JOHAN WIKMANSON ​ ​ ​ ​ Del 4 Dom dyrbaraste gåvor Part 4 The most precious gifts DYRBARASTE GÅVOR - PASTORAL EP 80 ​ FJÄRILN VINGAD Sång 64 ​ DEN SNÅLE & TILLTAGSNE GÄSTEN Sång 60 GRÅT FADER BERG EP 12 ​ SLIDDER SLADDER - SKRUVA FIOLEN EP 2 ​ FRAM MED BASFIOLEN EP 7 ​ VILA VID DENNA KÄLLA EP 82 MOST PRECIOUS GIFTS - PASTORAL EP 80 BUTTERFLY IN ROYAL HAGA EP 64 ​ THE STINGY, AFFECTIONATE GUEST Song 60 ​ THE FIGHT AT GRÖNA LUND TAVERN EP 12 ​ KINGS SPEECH - SCREW UP THE FIDDLE EP 2 ​ ELEGY BY BEDSIDE EP 7 ​ COME LOVE AND REST A WHILE NOW EP 82

Kontakt Mail: peter.ekberg.pelz@hotmail.com First Name Last Name Email Leave a message Thanks for submitting! Send Tel: 070 375 65 00 Mail Phone

DÖDEN GER LIV: MÖTER DÖDEN OCH LIVET I SÄLLSKAP MED BELLMAN HOME Allmänt VIDEO PROGRAM ALBUM ALBUM REVIEWS REVIEWS COOPERATION PICTURES SÖK MUSIC MUSIC Kontakt ALBUM TEXTS More SPOTIFY VIDEO SINGLAR Låtbild HOME Allmänt VIDEO PROGRAM ALBUM ALBUM REVIEWS REVIEWS COOPERATION PICTURES SÖK MUSIC MUSIC Kontakt ALBUM TEXTS More GÅ TILL LÅTBILD

​ ​ Peter Ekberg Pelz has made a spotless record. He sucks out every bit of the text, gesturing with the voice accompanied of a partially improvising driven sextet elite musician. Peter Ekberg Pelz is a great artist. ... acclaimed, nationally known, rough and headstrong Bellman interpreter. THE EXPRESS ​ Peter Ekberg Pelz gives aroma and patina - a song that slides between whispers and roars all to make the hardships and joys of the 18th century to intrusive reality. Peter Ekberg Pelz was accompanied by the sophisticated musicians in Fredmans Stadsmusikanter which gave the vocal nudity's shaky nudity an elaborate melodic opposite. The arrangements were so skilfully composed that they smelled of both novelty and patina without it happening. TODAY'S NEWS ​ Peter Ekberg Pelz is an artist who lives out on stage. He sings with an intensity unusual in our climate. "Death gives life" is the name of the program he does together with the string musicians in the Fresco Quartet. Peter Ekberg Pelz brings out a side of Bellman, which is partly obscured of masculine soup songs - about birth and death. Peter constantly revolves around these questions of what is masculine and feminine and how do birth and death affect our lives? AT STAN DN ​ ​ - Peter Ekberg Pelz shows a long familiarity with and love of the material - does not just sing - clarifies and nuances. SWEDISH DAILY NEWSPAPER ​ Peter Ekberg Pelz's interpretations of Bellman are snorting, twisting and virile. AFTONBLADET Peter ekberg Pelz has features of Taube's cordial openness and Åkerströms burlesque empathy but with a passion that gives life to all the figures of the songs. Listen and enjoy! ÖSTGÖTA CORRESPONDENT - enchanted the audience! Without further ado, one can speak of great success. He takes the turns properly in his interpretations make each song and epistle a small work of art separately. LUDVIKA TIDNING Peter Ekberg Pelz. gave Nyköping's audience an unforgettable Bellman night. Playful and light, juicy and friendly. Peter who attracted a lot of attention for his Bellman interpretations for his Bellman record "If I was born, I want to live", really manages to capture its audience from the first moment. THE PEOPLE Peter Ekberg Pelz makes a great effort. It was the first time I experienced such a warm and committed performance with song and story. - Real atmosphere captured and entertained the audience. NORRTÄLJE TIDNING - Peter Ekberg Pelz portrayed Bellman with empathy and sensitivity. Magnificent Bellman in a charged atmosphere. A full-blown evening with great art in both singing, music and acting. VESTMALANDS TIDNING Peter Ekberg Pelz is a fun acquaintance. He has a strong charisma in what he reproduces an empathy and commitment that also captures the listener. HIFI MUSIC Peter Ekberg Pelz interprets Bellman in a slightly shocking way. For a skilfully playing orchestra, the singer improvises a kind of speech song which gives a drastic picture of the singers' background of sup and sex orgies. The sincerity, tenderness, gallows humor, black resentment and despair also gets its expressions - unveiled realistically. Of course such an album is controversial. But it gives a food for thought. THE DAY Peter Ekberg Pelz sings and tells with a twinkle in his eye. The performance is engaging and warm. ÖLANDSBLADET - Peter Ekberg Pelz seems to be driven by the passion to convey something out of the ordinary. His voice is beautiful ... a fine balance between the musical requirement - beautiful song and the dramatic. THE BAROMETER Peter Ekberg Pelz portrayed Bellman and Gustav III in a very convincing way, yes he WAS Bellman and Gustav. NERIKES ALLEHANDA With humor and a twinkle in the eye. Listening to Peter Ekberg Pelz should be a privilege for everyone. BERGSLAGSPOSTEN New interpretation by Dan Andersson. When Peter Ekberg Pelz with instrumental group took the stage in Cassels there were new and exciting tunes to the familiar lyrics. It rocked wonderfully in the blues version of "Brooklandsvägen". It was a new and exciting way of interpreting the poet and with the musicians that Ekberg Pelz brought with him so it could not be anything but very good. By introducing some more modern tones in a by now well-proven concept the poet gets new life and can reach other target groups than before. BERGSLAGSPOSTEN ​ *** ​ Musical lecture A hopeful document about reversing pain, grief and abandonment to life energy, humor and joy. "From pain to new vitality. There is a beauty in daring to be weak. We need comfort and we need to give comfort.- In 'Poetry of pain gives the song of the heart' Peter Ekberg Pelz has collected music and poetry from many sources and mixed it with personal thoughts and own texts. The result is intensely alive and strong, an evening to remember for us who were there. Peter Ekberg Pelz has something to say. Insights into what it is like to be human, which he conveys with warmth, humor and an honesty that reaches the heart. He has also found a strength that feels like a primordial force. A pulsating joy of life, which can not be hindered by pain and loss. In addition, Peter Ekberg Pelz and Walther Årlind are a couple of furiously skilled musicians, who playfully and sensitively switch between different genres. Walther Årlind has played with the Philharmonic Orchestra and the Hovkapellet and can really conjure up a double bass, like when he suddenly tears off a tango. The Poetry of Pain with Peter Ekberg Pelz and the double bassist Walther Årlind is an intense and emotionally charged performance about pain, sorrow and beauty. " NORRTÄLJE TIDNING Ny tolkning av Dan Andersson. När Peter Ekberg Pelz med instrumentalgrupp intog scenen i Cassels bjöds det på nya och spännande tongångar till de välbekanta texterna. Det gungade härligt i bluesversion av "Brooklandsvägen". Det var ett nytt och spännande sätt att tolka skalden på och med de musiker som Ekberg Pelz hade med sig så kunde det inte bli annat än mycket bra. Genom att föra in lite modernare tongångar i ett vid det här laget välbeprövat koncept får diktaren nytt liv och kan nå andra målgrupper än tidigare. BERGSLAGSPOSTEN ​ *** ​ Musikaliskt föredrag Ett hoppfullt dokument om att vända smärtan, sorgen och uppgivenheten till livsenergi, humor och glädje. "Från smärta till ny livskraft. Det finns en skönhet i att våga vara svag. Vi behöver tröst och vi behöver ge tröst.- I 'Smärtans poesi ger Hjärtats sång' har Peter Ekberg Pelz samlat musik och poesi från många håll och blandat det med personliga tankar och egna texter. Resultatet är intensivt levande och starkt, en kväll att minnas för oss som var där. Peter Ekberg Pelz har något att säga. Insikter om hur det är att vara människa, som han förmedlar med värme, humor och en ärlighet som når fram till hjärtat. Han har också hittat en styrka som känns som en urkraft. En pulserande livsglädje, som inte låter sig hindras av plågor och förluster. Dessutom är Peter Ekberg Pelz och Walther Årlind ett par rasande skickliga musiker, som lekfullt och känsligt växlar mellan olika genrer. Walther Årlind har spelat med Filharmonikerna och Hovkapellet och kan verkligen trolla med en kontrabas, som när han plötsligt river av en tango. Smärtans poesi med Peter Ekberg Pelz och kontrabasisten Walther Årlind är en intensiv och känsloladdad föreställning om smärta, sorg och skönhet." NORRTÄLJE TIDNING

POETRY OF PAIN FEEDS THE SONG OF THE HEART musical lecture A hopeful document about reversing the pain, the sorrow and abandonment of life energy, humor and joy. "From pain to new vitality. There is a beauty in daring to be weak. We need comfort and we need to give comfort.- In 'Poetry of pain gives the song of the heart' Peter Ekberg Pelz has collected music and poetry from many sources and mixed it with personal thoughts and own texts. The result is intensely alive and strong, an evening to remember for us who were there. Peter Ekberg Pelz has something to say. Insights into what it is like to be human, which he conveys with warmth, humor and an honesty that reaches the heart. He has also found a strength that feels like a primordial force. A pulsating joy of life, which can not be hindered by pain and loss. In addition, Peter Ekberg Pelz and Walther Årlind are a couple of furiously skilled musicians, who playfully and sensitively switch between different genres. Walther Årlind has played with the Philharmonic Orchestra and the Hovkapellet and can really conjure with a double bass, as when he suddenly tears off a tango. The poetry of pain with Peter Ekberg Pelz and the double bassist Walther Årlind is an intense and emotionally charged performance about pain, sadness and beauty. " Norrtälje Tidning "From the same source as our tears, our laughter often flows and not even the horizons limit what one sees! " With the help of gold nuggets from our rich treasure of song and poetry in a meeting with a man who seeks his primordial power but also his "female wolf". An intense story about the path that Peter chooses to cope with and survive their pain, after being seriously injured by a malpractice. A very risky neurological back operation was the alternative to the patient-testing mental physical rehabilitation work, which gave power and flowering to this ​ poetic musical lecture filled with words and tones by Peter Ekberg Pelz Brendan Behan, Leonard Cohen, Kahil Gibran, Billie Holiday, Violetta Para, Georgis Seferis, William Shakespeare, Mikis Theodorakis, Thomas Tidholm, Mikael Wiehe, Cornelis Vreeswijk, CM Bellman, Lars Forssell, Hannah Green, Arthur Lindkvist, Peps Persson, Bo Setterlind, Evert Taube, Tomas Tranströmer, Maria Wine ... ​ Poetiskt musikaliskt föredrag fyllt med ord och toner av Peter Ekberg Pelz Brendan Behan, Leonard Cohen, Kahil Gibran, Billie Holiday, Violetta Para, Georgis Seferis, William Shakespeare, Theodorakis, Thomas Tidholm, Mikael Wiehe, Cornelis Vreeswijk, CM Bellman, Lars Forssell, Hannah Green, Arthur Lindkvist, Peps Persson, Bo Setterlind, Evert Taube, Tomas Tranströmer, Maria Wine... ​ LECTURE: TO DISCONTINUE - THE SURPRISE OF THE VEHICLE'S SWIRLING DANCE ... in the sense of being able to open up to the wonderful mystery that the universe and our existence offer. To have access to wonder and gratitude to be a small part of this wonderful adventure in darkness and light in motion and stillness in words and silence Laughter and pain - to give and take - to fill our barns and to give up… Nothing new under the sun. Emptiness, empty emptiness says the Preacher - everything is emptiness. Collect and pile up - a chase after wind. If the word EMPTY is scary, you can think of the word EMPTY instead. Something that offers space and can be filled ... Everything has its time - To be born has its time and to die has its time. See its greatness has its time to perceive their smallness has its. Building has its time - breaking down has its… Crying has its time and smiling has its time Grieving has its time and dancing has its time Tiga has her time - talking has its… For a few years now, I have had a great desire to open up my void to be sung through. “There are universes, suns and atoms. There is knowledge strategically built on fixed points. There is a knowledge, undefended built on uncertain void. There is a void between the universe, suns and atoms. What concerns me worldwide suns and atoms. There is the odd point of view on everything in this double life… ” ​

ÄR JAG FÖDD SÅ VILL JAG LEVA... Carl Michael Bellman Kan beställas med olika antal musiker och Peter Dahls inramade Bellman utställning på skärmar. Peter Ekberg Pelz fick 1985 uppdraget av Konstfrämjandet att samarbeta med konstnären Peter Dahls Bellman utställning både i Sverige och utomlands och skapade då en egen Bellman ensemble bestående av varierande antal musiker från olika orkestrar i Stockholm. Den fick heta: Fredmans / Stockholms Stadsmusikanter. Inramade litografier på skärmar och studiematerial om Stockholm historik, konst, arkitektur, musik, matkultur från 1700 talet i material utlagt i olika studieförbund följde ibland med på olika evenemang. Dessutom uppdrag i svenska skolor i alla åldrar, elever som arbetade i projekt om kopplingar till 1700 talets Stockholm. ​ ​ ​ LEKANDE VIND Evert Taube "Peter Ekberg Pelz har drag av Taubes hjärtliga öppenhet och Åkerströms burleska inlevelse, men med en passion som ger alla visionerna liv. Lyssna och njut!" Östgöta Correspondenten Längtan - musikalisk berättelse Dan Andersson En saga för vuxna en kolaren Res Måns liv, äventyr och öde. Den handlar om en gammal man och hans arbete vid milan i skogen, hur han blir uppsagd och tänker tillbaka på sitt liv. Längtan är en musikalisk berättelse som bygger på sånger, dikter och noveller av Dan Andersson skapad 1986 av Peter Ekberg Pelz och Mats Klingström. GAMLA GODINGAR Örhängen vi minns från olika epoker och musikstilar. ​ DEN SVENSKA VISAN Sångurval görs efter publikens sammansättning Vispoesi från gamla tider till idag. ​ GRÄNSLÖST Internationellt sångprogram Ex: God Bless The Child, Svarta Ögon, Sång Om Frihet IF I WAS BORN, I WANT TO LIVE ... Carl Michael Bellman GOLDEN OLDIES Earrings we remember from different eras and musical styles. THE SWEDISH VISA Song selection is made according to the composition of the audience Poetry from ancient times to the present day. BOUNDLESS International singing program Ex: God Bless The Child, Black Eyes, Song About Freedom LONGING Dan Andersson musical story PLAYING WIND Evert Taube " Peter Ekberg Pelz has features of Taube's heartfelt openness and Åkerström's burlesque empathy, but with a passion that brings all the visions to life. Listen and enjoy!" Östgöta Correspondenten ​ MUSICAL LECTURE POETRY OF PAIN FEEDS THE SONG OF THE HEART A hopeful document about reversing the pain, the sorrow and abandonment of life energy, humor and joy. "From pain to new vitality. There is a beauty in daring to be weak. We need comfort and we need to give comfort.- In 'Poetry of pain gives the song of the heart' Peter Ekberg Pelz has collected music and poetry from many sources and mixed it with personal thoughts and own texts. The result is intensely alive and strong, an evening to remember for us who were there. Peter Ekberg Pelz has something to say. Insights into what it is like to be human, which he conveys with warmth, humor and an honesty that reaches the heart. He has also found a strength that feels like a primordial force. A pulsating joy of life, which can not be hindered by pain and loss. In addition, Peter Ekberg Pelz and Walther Årlind are a couple of furiously skilled musicians, who playfully and sensitively switch between different genres. Walther Årlind has played with the Philharmonic Orchestra and the Hovkapellet and can really conjure with a double bass, as when he suddenly tears off a tango. The poetry of pain with Peter Ekberg Pelz and the double bassist Walther Årlind is an intense and emotionally charged performance about pain, sadness and beauty. " Norrtälje Tidning "From the same source as our tears, our laughter often flows and not even the horizons limit what one sees! " With the help of gold nuggets from our rich treasure of song and poetry in a meeting with a man who seeks his primordial power but also his "female wolf". An intense story about the path that Peter chooses to cope with and survive their pain, after being seriously injured by a malpractice. A very risky neurological back operation was the alternative to the patient-testing mental physical rehabilitation work, which gave power and flowering to this poetic musical lectures filled with words and tones by Peter Ekberg Pelz Brendan Behan, Leonard Cohen, Kahil Gibran, Billie Holiday, Violetta Para, Georgis Seferis, William Shakespeare, Mikis Theodorakis, Thomas Tidholm, Mikael Wiehe, Cornelis Vreeswijk, CM Bellman, Lars Forssell, Hannah Green, Arthur Lindkvist, Peps Persson, Bo Setterlind, Evert Taube, Tomas Tranströmer, Maria Wine ... ​ ​ TO DISCONTINUE - THE SURPRISE OF THE VEHICLE'S SWIRLING DANCE About the dizzying possibility of being able to open up to the wonderful mystery that the universe and our existence offer. To access the wonder and gratitude to be a small part of this wonderful adventure in darkness and light - in movement and stillness - in words and silence Laughter and pain - to give and take - to fill our barns and to give up… Nothing new under the sun. Emptiness, empty emptiness says the Preacher - everything is emptiness. Collect and pile up - a chase after wind. If the word EMPTY is scary, you can think of the word EMPTY instead. Something that offers space and can be filled ... Everything has its time - To be born has its time and to die has its time. See its greatness has its time - to perceive their smallness has its. Building has its time - breaking down has its… Crying has its time and smiling has its time Grieving has its time and dancing has its time Tiga has her time - talking has its… For a few years now, I have had a great desire to open up my void to be sung . “There are universes, suns and atoms. There is knowledge strategically built on fixed points. There is a knowledge, undefended built on uncertain void. There is a void between the universe, suns and atoms. What concerns me worldwide suns and atoms. There is the odd point of view on everything in this double life … ” ​

Himmel du andas - Del 1 av Döden ger liv Allting har sin tid - Del 2 av Döden ger liv Allt förvandlas - Del 3 av Döden ger liv Dom dyrbaraste gåvor - Del 4 av Döden ger liv

Bilder Galleri img20210627_20043259.jpg Peter Ekberg Pelz Fotograf: Curt Bjernevi img20210624_23420376_stor sepia.jpg Fotograf: Per Myrehed Peter Ekberg Pelz glass plate image sepia glass plate image 1.jpg Foto: Eva Karlsson IMG_0021.jpg Foto: Mats Klingström Peter Ekberg Pelz Foto: Kristina Berggren Peter Ekberg Pelz Foto: Kristina Berggren Peter Ekberg Pelz Foto: Germund Sellgren Peter Ekberg Pelz Foto: Germund Sellgren Peter Ekberg Pelz IMG_1800.jpeg Foto: Studio Pan Child's book high resolution light.jpg Foto: Studio Pan img020_edited.jpg Foto: Curt Bjernevi Copy% 2520av% 2520IMG_1800_edited_edited. Foto: Studio Pan Untitled_edited_edited_edited.jpg Foto: Kristina Berggren 36.jpg Foto: Jonas Wall img007.jpg Foto: Paul Knispel Bellman, apan och jag img013 (copy) .jpg Foto: Kulturhuset img100.jpg Foto: Lili img020.jpg Foto: DN img077.jpg Foto: Spelning Wasamuseet Stråkkapellet Stråkkapellet

Videos & filmer The New Reconnecting Song Döden ger Liv! Fyra olika delar Prolog Gubben är gammal Födslosång Vaggvisa Märk hur vår skugga Adagio Är jag född så vill jag leva Träd fram du nattens gud Vila vid denna källa (tv4)

Death gives life - Heaven you breathe! Dying we live - Ah yet we are breathing! Dying we live Tetralogy Part 1 Ah yet you are breathing! Part 2 Everything has its time Part 3 Everything changes Part 4 The most precious gifts Carl Michael Bellman, född 4 februari 1740 (enl. g.s. ) i Stockholm , död 11 februari 1795 i Stockholm, var en svensk skald . Hans mest kända verk är diktcyklerna Fredmans epistlar och Fredmans sånger . Bellman brukar betraktas som en av Sveriges nationalskalder , och har kallats "Nordens Anakreon ", vilket syftar på de backanaliska aspekterna av hans verk. Hans diktning har varit mycket viktig för senare svensk litteratur , och hans betydelse för denna har jämförts med William Shakespeares för den engelskspråkiga. ​ Bellmans produktion var synnerligen riklig och omväxlande. Den omfattade bland annat dikter, visor, ordensparodier, skådespel, översättningar och religiös diktning. Bland figurerna i hans sånger märks urmakaren Fredman , musikern Movitz , korpral Mollberg och den prostituerade Ulla Winblad , men även gestalter hämtade från den bibliska, grekiska, romerska och fornnordiska mytologin. Han arbetade ofta med kontrasterande stilnivåer och genreblandning i ett och samma verk, så att vad som till en början verkade som en pastoral kunde övergå i supfest och samlag. Melodierna i hans sånger lånade han liksom andra sångförfattare ofta från melodier som var populära i samtiden. De kom bland annat från opera och operett, dansmusik och folkvisor och arbetades om så att de passade hans syfte. I vissa fall, såsom "Träd fram du nattens gud ", har man inte hittat någon källmelodi. Huruvida Bellman då själv skrivit melodin eller om källmelodin fallit i glömska är en fråga som inte går att besvara. - Wikipedia. Det är ungefär 230 år sen Bellman dog, utarmad och eländig. Men hans poesi lever som aldrig förr. Hans förmåga att hantera liv och död, erotik och vin, skräck och vånda, yster glädje och djup melankoli, är oöverträffad i den svenska poesin och sångskatten. I Bellmans diktning och sång går det fortfarande att se sig själv; varje tid, hur skiftande den än är mot tidigare tider, är ändå alltid ”Bellmans tid”. ​ Henning Mankell, författare (Foto: Lina Ikse Bergman) FÖRORD Utan döden vore inga sånger När vi föds till den här världen gör vi det vanligtvis med ett skrik. Kanske av smärta då lungorna fylls av luft för första gången; att andas eller inte andas. Kanske av förändringens chock, kylan, det okända, livet i ett annat forum. Av längtan tillbaka; att inte andas. Att än mer vilja framåt; andas, andas. Kanske av konflikten. När Peter Ekberg Peltz´s album Döden Ger Liv föds för lyssnaren sker det däremot med ett skratt. Ett barns bubblande kluckskratt, kanske det ljuvligaste ljudet i universum. Skrattet ger mig bilden av en fjäril som förlöses ur sin puppa, Fjäriln Vingad. Puppan, den källa varifrån vi alla kommer, Vila vid Denna Källa. Fjärilen omvandlas till röst, poetisk och suggestiv, som varsamt tar oss med på en resa i fyra akter med ändhållplats ånyo Vid Denna Källa. Källan, dit vi alla återvänder. Vi föds och vi dör ur och i samma källa. Det är vad det här albumet berättar för mig. Hur ska man förstå det som inte går ihop men ändå är samma sak? Att livet och döden inte är motsatspar, att det senare inte kommer och rycker bort det förra. Fast det samtidigt är just så. Döden tar sina steg samtidigt med Livet, är dess drivkraft. På samma sätt som Tiden, är den bara där och allt vi kan göra är att hitta strategier att förhålla oss till den. Och Livet, det vill säga det levande livet, blir möjligt i det spänningsfält som uppstår inom oss då vi förhåller oss till denna ”fasliga björn”. Och där föds sångerna. Att kunna ta emot det vi vet kommer tas ifrån oss är förenat med mycket smärta. Ingen av oss kan förstå vad döden riktigt är. Det går ju inte att tänka att vi inte finns, för då vi tänker den tanken är vi någon som tänker, och då finns vi. Förnekar vi dödes existens kan vi inte leva i ro, vårt inre hamnar i någon slags manisk kramp. Men har vi döden ständigt i blickfånget kan vi inte heller leva. Att veta - utan att förstå - och inte veta samtidigt, det är vad vi behöver klara av. Och de olika sätt på vilket vi gör det får vi ta del av på detta album, en musikalisk beskrivning av livet som produkt av förhållningssättet till en omöjlig ekvation. Om albumets första akt målar upp ovan beskrivna utgångspunkt för livet kan man säga att de övriga beskriver människans navigerande i spänningsfältet. Vi får följa hennes oscillerande rörelse mellan alltför närsynt umgänge med dödens stumma ofrånkomlighet till flyktens eufori. För det vi vet men inte förstår kan bli för tungt ibland. Men all glädje är inte flykt! Det är som om det finns en försoningens glädje, en glädje gjord av sammet, den som har en tämjd björn lufsandes vid sin sida. Att våga ta emot det vi ska förlora, att våga ta emot för att vi ska förlora. Allting har sin tid och Är Jag Född Så Vill Jag Leva. Allting har sin tid och nu är det Ja. Om den här musiken är någonting så är den ett Ja. Den vemodiga rösten har hela tiden glimten i sitt öga. Den lyckas samtidighet och ur det svåra porlar en bäck av liv och fjärilar. Träd fram du nattens gud, du som mildrar. I naturen är livet och döden ett och detsamma. Där är källan i vilken de möts och förenas. Där är tonerna. ​ ​ ---- ​ FÖRORD Utan döden vore inga sånger När vi föds till den här världen gör vi det vanligtvis med ett skrik. Kanske av smärta då lungorna fylls av luft för första gången; att andas eller inte andas. Kanske av förändringens chock, kylan, det okända, livet i ett annat forum. Av längtan tillbaka; att inte andas. Att än mer vilja framåt; andas, andas. Kanske av konflikten. När Peter Ekberg Pelz album Döden Ger Liv föds för lyssnaren sker det däremot med ett skratt. Ett barns bubblande kluckskratt, kanske det ljuvligaste ljudet i universum. Skrattet ger mig bilden av en fjäril som förlöses ur sin puppa, Fjäriln Vingad. Puppan, den källa varifrån vi alla kommer, Vila vid Denna Källa. Fjärilen omvandlas till röst, poetisk och suggestiv, som varsamt tar oss med på en resa i fyra akter med ändhållplats ånyo Vid Denna Källa. Källan, dit vi alla återvänder. Vi föds och vi dör ur och i samma källa. Det är vad det här albumet berättar för mig. Hur ska man förstå det som inte går ihop men ändå är samma sak? Att livet och döden inte är motsatspar, att det senare inte kommer och rycker bort det förra. Fast det samtidigt är just så. Döden tar sina steg samtidigt med Livet, är dess drivkraft. På samma sätt som Tiden, är den bara där och allt vi kan göra är att hitta strategier att förhålla oss till den. Och Livet, det vill säga det levande livet, blir möjligt i det spänningsfält som uppstår inom oss då vi förhåller oss till denna ”fasliga björn”. Och där föds sångerna. Att kunna ta emot det vi vet kommer tas ifrån oss är förenat med mycket smärta. Ingen av oss kan förstå vad döden riktigt är. Det går ju inte att tänka att vi inte finns, för då vi tänker den tanken är vi någon som tänker, och då finns vi. (Eller?) Förnekar vi dödens existens kan vi inte leva i ro, vårt inre hamnar i någon slags manisk kramp. Men har vi döden ständigt i blickfånget kan vi inte heller leva. Att veta - utan att förstå - och inte veta samtidigt, det är vad vi behöver klara av. Och de olika sätt på vilket vi gör det får vi ta del av på detta album, en musikalisk beskrivning av livet som produkt av förhållningssättet till en omöjlig ekvation. Om albumets första akt målar upp ovan beskrivna utgångspunkt för livet kan man säga att de övriga beskriver människans navigerande i spänningsfältet. Vi får följa hennes oscillerande rörelse mellan alltför närsynt umgänge med dödens stumma ofrånkomlighet till flyktens eufori. För det vi vet men inte förstår kan bli för tungt ibland. Men all glädje är inte flykt! Det är som om det finns en försoningens glädje, en glädje gjord av sammet, den som har en tämjd björn lufsandes vid sin sida. Att våga ta emot det vi ska förlora, att våga ta emot för att vi ska förlora. Allting har sin tid och Är Jag Född Så Vill Jag Leva. Allting har sin tid och nu är det Ja. Om den här musiken är någonting så är den ett Ja. Den vemodiga rösten har hela tiden glimten i sitt öga. Den lyckas samtidighet och ur det svåra porlar en bäck av liv och fjärilar. Träd fram du nattens gud, du som mildrar. I naturen är livet och döden ett och detsamma. Där är källan i vilken de möts och förenas. Där är tonerna. CD 1 tap the desired song to see lyrics MENY 2. TIMGLAS EP 27 - 4:15 * HOURGLASS 1. PROLOG Intro från EP82 - 2:35 * AH YET WE ARE BREATHING! 3. FÖDSLOSÅNG EP43 * BIRTH SONG 6:21 4. VAGGSÅNG - CRADLE SONG 4:17 5. MÄRK HUR VÅR SKUGGA EP 81 MARK OUR SHADOW 8:51 Gubben är gammal 7. KÄRA SYSTER EP 24 6:42 8. KÄLLARSÅNG S15 3:01 9. BRÖDERNA FARA VÄL VILSE EP35 4:11 10. MASKERAD - JERGEN PUCKEL EP79 1:32 DRICK UR EP 30 7:15 11. ÄR JAG FÖDD SÅ VILL JAG LEVA S16 7:22 12. TRÄD FRAM DU NATTENS GUD SÅNG 12 6:26 13. GLIMMANDE NYMF EP. 72 6:15 CD 2 1. MOVITZ BLOWN A CONCERT ep51 5:22 MOVITZ BLEW SO MERRILY 2. GUBBEN NOAK S35 2:30 OLD MAN NOAH 3. EVERYTHING IS TRANSFORMED 3:19 4. SOLEN GLIMMAR EP48 3:11 NOW THE SUN GLEAMS IN THE SKY ​ 5. MOST EXPENSIVE GIFTS EP80 0:50 HERDINNAN / PASTORAL ​ 6. ULLA MIN ULLA EP71 4:51 TO ULLA AT HER WINDOW ​ 7. THE BUTTERFLY WINGED S64 3:15 BUTTERFLY IN ROYAL HAGA ​ 8. DANSMÄSTARN EP 69 3:40 ​ 9. MENUETT Dm JOHAN WIKMANSON 4:47 ​ 10. THE KEY AND ADDITIONAL GUEST S60 5:52 ​ 11. GRAY FATHER BERG EP 12 4:18 ELEGY ON THE FIGHT AT GRÖNA LUND TAVERN ​ 12. SLIDDER SLADDER - SKRUVA FIOLEN Ep2 3:00 SCREW UP THE FIDDLE ​ 13. FRONT WITH THE BASIC VIOL EP7 5:07 ​ 14. TO NUT ON THE TIP EP67 4:51 ​ 15. REST AT THIS SOURCE EP82 4:52 1. PROLOG Intro från EP82 - 2:35 * AH YET WE ARE BREATHING! ​ ​ 1. Prolog Intro to Death gives life. Heaven you breathe! -see the beauty of aging, transience and not least be able to be grateful to still breathe after the experience of Covid-19… ​ 2. The old man is old ep 27 ​ Meeting with aging. The old man is old clockwork drawn. The hand shows the hour faster --- ” ​ 3. Birth song ep 43 ​ About the vulnerability of giving birth, being born and living in this so relentless closeness to death and “the mask hidden in the flower heralds the death of the flower. Everything sighs for the law of nature… ” ​ 4. Lullaby to my son Carl ​ Can the pain of losing your child ever leave? Our need for comfort of new life rocks us to sleep… ​ 5. Notice how our shadow ep 81 ​ Our farewells to our loved ones look so different. Here is a portrait from the time when Grällmakar Löfberg's wife submitted the sign. "She was divorced from Dantobommen today. - she was thirsty and I am thirsty, We are all thirsty! ” ​ 6. Adagio To dear mother on Bruna Dörren Ep 24 Basement song Song 15 ​ 7. "Dear Sister, I now want to talk to you before I die" See the stars twinkle and the night's cool mists stand. I can no longer think. Do not see, let alone go… ” ​ ​ 10. Our life is a masquerade - Drink from your glass ep 30 11. If I was born, I want to live and feel well in the best way ... ​ 12. Step up you god of the night song 32 ​ Nature as comfort and healing. Sitting in the car was ordered by my father-in-law Bellman connoisseur Paul Britten Austin to teach me before his impending death and funeral. develop driving for Gustaf Boethius' funeral. 13. Gleaming Nymph ep 72 ​ Here from this extremely sensual erotic epistle emerges a great heartfelt tenderness. “Cajsa You die- Heaven she breathes! Death gives life ”is an expression of the ultimate rapture. The physical feeling of the disappearance of the world during the act of love. Dare to lose control - betrayed. The woman in the man gets flower. ​ Movitz blew a concert Gubben Noak ​ Heaven you breathe! Gingivitis is the most wonderful medicine for gravity and skill. I love sbba journeys between seriousness and laughter - between darkness and light! ​ ​ The most precious gifts Tribute to Ulla Winbladh ep 80 ep 71 Butterfly winged song 64 ​ In the womb of nature there is so much medicine and as Dad always said. Ignore the books. You can best learn the wisdom of life from the women my son. ​ ​ Slidder Gossip people complain Screw the violin ep 2 ​ Sing dance and be happy - answer yes and we will be happy. Your calling is important. Boat for Ear Eye and Taste, ​ ​ ​ ​ ​ ​ ​ ​ Döden ger liv! Himmel du andas! Prolog från Epistel 82 Himmel! hvad denna Runden, Af friska Löfträn sammanbunden, Vidgar en plan i Lunden, Med strödda gångar och behag. Ljufligt där löfven susa, I svarta hvirflar grå och ljusa, Träden en skugga krusa, Inunder skyars fläkt och drag. Tag, Ulla tag, Vid denna måltids stunden, Ditt glas som jag. Himmel! hvad denna Runden, Bepryds af blommor tusen slag! Af blommor tusen slag. Dying we live! Ah yet you are breathing Prolog - Epistle 82 Heaven, this leafy bower Enwreath'd of ev'ry tree and flower Offers the eye a dower Of pleasant paths and gravell'd ways. Softly the leaves are sighing Their darkling shadows whirling, flying Each leaf to each replying Where o'er a bought the zephyr plays. Raise, Ulla, raise Thy glass this festive hour To all our days! Heaven, this leafy bower Its blooms a thousandfold displays! A thousand blooms displays! 2. TIMGLAS EP 27 - 4:15 * HOURGLASS FREDMAN'S EPISTLE No. 27 Which are his last thoughts ​ Age'd am I, my watch is wound up, Hurrying hands its hours are shewing, Death has an hourglass placed by my cup, My bottle with his arrows bestrewing. Thirsty I gaze on my sun and my star. Wanderer, hear my lament from afar. 'cello: ~ ~ ~ Movitz, to rest I am going. ​ Clearest of wombs, delightful embrace, Flower whose being in sorrow was wasted, Which in a birth-bed the cause of my days le father voluptuous tasted. Both now are sleeping! To bed they have crept. Sing, Movitz, sing how the eye it wept 'cello: ~ ~ ~ Where' neath a cypress they rested ​ Staggering shade, red-Visag'd and drear, Bacchus alone did thee inherit; Slobbering accents of brandy and beer ~ Know then thy father, see there his spirit! Fröja and Bacchus once lent thee a glow. Movitz, with forefathers' bones below 'cello: - - «~ Let now my ashes be buried. ​ THE OLD MAN IS OLD EPISTEL no. 27 Which is its last thought The old man is old, the clockwork is being pulled, The pointer shows, timman ilar. Death has set its hourglass by my glass, Around the bottle sprinkled his arrows. Thirsty I watch my Star and Sun. Hiker now hears my Bass Violin Movitz, your servant is resting. Clearest womb, lovely bosom! Sadly the life of the flowers was ruined, Who gave my father, to my sorrow and anger, Lust in the bed where I was born. But both sleep. Happy New Year! Sing Movitz, sing about how the eye gret At the Cypresses that were strewn. Ragling shadow, noisy mine, Created to Bacchus go to hand; Scrolls tongue of brandy and wine. Feel my father there, feel his spirit there. Fröja and Bacchus gave it a glow. Movitz sounded among my fathers' legs This my dust get mixed up. 3. FÖDSLOSÅNG EP43 * BIRTH SONG 6:21 BIRTH SONG (Song No. 19) ​ Ah, deaths he is a frightful bear, Each day and hour our life requiring; The sparrow and the eagle share His cruel blow, and fall expiring, At nature's law all creatures sigh ​ (Ep 27) ​ Clearest of wombs, delightful embrace, Flower whose being in sorrow was wasted, Which in a birth-bed the cause of my days le father voluptuous tasted. Both now are sleeping! To bed they have crept. Sing, Movitz, sing how the eye it wept 'cello: ~ ~ ~ Where' neath a cypress they rested ​ FREDMANS EPISTEL 43 To Ulla Winblad written on a delicate occation Warm more ale and bread Fetch Madam Wingmark's kettle Lay cummin in, a little Heat our copper bowl on griddle Glowing red! Make up a bed Or swansdown, silks; oh lessen Her pains, Susanna, hurry! Run for cradle, chair and basin, Hurry, I said! Close her door, instead Draw the curtains gently round, befriend her, Astrild to thy nymph be tender Whom thou seest in her splendor All her wounded feelings wait on thee in dread ​ Mull Rhenish and spread Milk ginger, candy by her, No candle, dear, deny her, Anything she can desire Lighten her dread! Oh sing to her, do Her anxious heart is burning The blood within returning Soon must seek to cool its yearning Leap, and be two Beauty in the two Beauty, what rue! Deaths in thousands all around thee glower, Even in this loving hour Thou must taste of death's dread power: Worm in blossom hid foretells the flower is dead ​ BIRTH SONG ​ (Song No. 19) ​ Alas, death is a horrible bear: he demands life every hour. A seal and the proud eagle, they must feel the same violence: ||: everything sighs for the law of nature. : || (Ep 27) ​ Clearest womb, lovely bosom! Sadly the life of the flowers was ruined, Who gave my father, to my burning and anger. Lust in the bed where I was born. But both sleep. Happy New Year! Sing Movitz, sing about how the eye gret. V: cllo. - - - At the Cypresses that were strewn. ​ FREDMANS EPISTEL 43 Written to Ulla Winblad on a tender occasion Heat more Beer and Bread, County Madam Wingmark's jug, Add Cumin, Susanna, Heat our large copper pan Illene red. Nice. Quickly make a Bed, With Svandun, Silk quilts; Gesvindt, precisely on the spot, Cradle, Chair and Brass Basin, Get plenty; Close the door, close. Fold the curtains completely slowly; Astrild came, your Nymph warden, Come and look at her splendor, Her feelings emotionally await your support. DC ​ Pure Wine, Milk and Mead, More Ölost whey, dear! More Sugar, Ginger, Everything nice she wants. Relieve its distress; Nice. Sing the Nymph a song, Its heart is anxiously burning; The blood in there is flowing, Soon a lovely coolness finds, Sharing its leap; Beauty, what compulsion! A thousand kills around you voice; Even in the hour of your love, Do you have to feel a death; The mask hidden in the flower heralds the death of the flower. D. C 4. VAGGSÅNG - CRADLE SONG 4:17 CRADLE SONG For my son Carl CARL MICHAEL BELLMAN 1787 Sleep, sweet tiny Carl, in peace, 'T will soon be time to wake thee; Time to taste our time's disease Whose bile shall ne'er forsake thee What's our world? An isle of woe Breathing, born to death we go; To soon the grave will take thee. In a field a stream ran by. A straying from his fellows. Once a little lad did spy. His face among the billows, Brief his image fair is seen In the pretty wavelets green - Then only weeds and willows Such is life upon our earth, The swift years disappear. Scarce we're born to joy and mirth, Then laid upon a beer. Tiny Carl shall so reflect, Seeing pretty flow'rs have deck'd. The springtime of the year. ​ ​ ​ LULLABY ​ to my son Carl CARL MICHAEL BELLMAN 1787 ​ Little Charles, sleep sweetly, in peace, You'll get enough time awake, Time enough to see our evil time And her bile taste. The world is an island of sorrow, The best you can breathe, you will die And get down to earth. ​ Once, where a spring floated Past a veil in the rye, Stood a little boy cute And reflect in the scales: Best his picture he saw so beautiful In the wave, clear and green, As soon as he did not see the. ​ So is our time of life, And then the years disappear: It is best to breathe well and happily, Then you lie on the stretcher. Little Charles should think so, When he sees the flowers small, Which adorn the spring. ​ Sleep lulla, little Friend, Your prosperity will make us happy. When you wake up, we'll be late You cut horse and sleigh; Se´n small houses of cards, lull lull, Shall we build, blow litter And small songs quince. ​ Mom has the baby here Small gold shoes and gold coat, And if Charles is modest, So comes right-now Dad, Little baby namnam gives. Sofve lulla! Now lie down And your pillow pat. LOVE SONG FOR MY SON CARL This is one of Bellman's most widespread songs; you can find it in folk tradition in the countryside all over the north. The lullaby was written in August 1787, when his son Carl was just over a month old. Just a few weeks earlier, his son Elis had died two years old of smallpox. The melody that Bellman chose is the usual so-called "fishing boat melody". The text is partly reminiscent of a previous show called Prints Carls Waggewisa. Prince Carl, who came to be called Duke Carl and later Carl XIII, was the one after whom Bellman named his son. When I was released at Södra BB ten months after Stockholm south of a midwife ended up my own mother in hospital near death for a long time. A 17 year old nanny was hired to take care of me - the screaming child whose pain of premature separation was too strong for the young virgin, who finally got enough and saw that as the only way out with a pillow, the unbearable sounds that came uninterruptedly from the baby's mouth. ​ The saving angel who came and interrupted my premature death was my father. Thanks Dad! And for your lullabies, fairy tales and endless stories in the rocking chair. But you could have damn well waited to die yourself - until I had grown up for real. You were never sick, not even caught a cold before you died suddenly. My near-death experience with difficulty getting air has been a major trauma to process during large parts of my life. And now in the time of Coronan, Covid 19 has contributed to the continuation of creation of my upcoming album "Death Gives Life - Heaven You Breathe!" 5. MÄRK HUR VÅR SKUGGA EP 81 MARK OUR SHADOW 8:51 FREDMAN'S EPISTLE NO. 81 ​ To Quarrelsome Löfberg, at the Dante Barrier Composed by the graveside Mark how our shadow, mark Movitz, mon frere, One small darkness encloses, How gold and purple that shovel there To rags and rubbish disposes, Charon beckons from tumultuous waves, Then thrice this ancient digger of graves. For thee ne'er grapeskin shall glister. Wherefore, my Movitz, come help me to raise A gravestone over our sister. Ever desirous and modest abode Under the sighm'g branches, Where time and death a marriage forebode 'Twixt beauty and ugliness' ashes: To thee ne'er jealousy findeth her way, Nor happiness' footstep, swift to stray, Flitteth amid these barrows. E'en enmity arm'd, as thou seest this day, Piously breaketh her arrows. The little bell echoes the great bell's groan. Robed in the door the precentor Noisome with quiristers' prayerful moan, Blesses those who enter. The way to this templ'd city of tombs Climbs amid roses' yellowing blooms, Fragments of molding beers, Till black-clad each mourner his station assumes, Bows there deeply in tears. ​ So to her rest, from scuttle and dance, Quarrelsome Lo'f'berg, your wife went, Into the grass where your furious glance Backward turns, thin-neck'd, on strife bent. From Danto Barrier taken to die, With her all our lusty merriments fly. Who now for bottles shall call? Thirsty she was, yet more thirsty am I; Thirsty we are, each and all. NOTE HOW OUR SHADOW EP 81 ​ To quarrel Löfberg in the star house at Dantobommen Dictated at the grave Notice how 'our shadow, notice Movitz Mon Frere! In a dark end, How Gold and Purple in Skåfveln, that one, Replace with gravel and cloths. Charon waves from his roaring elf, And three times since the Undertaker himself, More you do not shake your grape. That's why Movitz came to help me and vault Tombstone over our Sister. Alas, longing and hidden sheds, Under the rustling branches, Where Time and Death a beauty and ugly To a dust unites! To you Afund never sought any path, Happiness, otherwise in flight so agile, Never around Grifterna hurry. Oven there armed, what do you think? Piously breaks his arrows. Lillklockan clamps to Storklockans dön, Löfvad stands Cantorn in the gate; And at the prayer of the roaring Goose, Weekends this resort. The road up to the temple's adorned city Trampled between Roses' yellowed leaves, Decayed Planks and Stretchers; Until the long and black-clad line, Deep bows with tears. So went to rest, from Fighting and Ball, Quarrels Löfberg, your wife; There, there the grass ate long-necked and narrow, You still stare back. She was divorced from the Danto boom today, And with Her all the funny teams; Who will now command the Bottle. She was thirsty and I am thirsty; We are all thirsty. Gubben är gammal ADAGIO Johan Wikmanson from the D minor quartet ​ Wikmanson was taught piano playing and generalbas by the conductor Henrik Philip Johnsen and was apprenticed in 1770 to a mathematical instrument maker in Copenhagen , from where he escaped due to poor treatment and soon returned to Sweden. There he was employed in 1771 at the Post Office and 1772 at the number lottery , where he stayed chambers 1778. In addition, he became organist in the Dutch Church and later, 1781, in The Great Church . He became a member in 1788 Academy of Music , 1796 director of this academy and 1797 also teacher in harmony and counterpoint at its educational institution. ​ In the winter of 1972, Wikmanson wrote his own songbook of Bellman's poems ADAGIO Johan Wikmanson from D minor string quartet ​ Wikmanson was taught piano and general bass by the conductor Henrik Philip Johnsen and was apprenticed in 1770 to a mathematical instrument maker in Copenhagen, from where he ran off due to poor treatment escaped and soon returned to Sweden. There he was employed in 1771 at the Post Office and in 1772 at the number lottery, where he became chamberlain in 1778. Therefore he became organist in the Dutch Church and later, in 1781, in the Great Church. In 1788 he became a member of the Academy of Music, in 1796 directly for this academy and in 1797 also a teacher of harmony and counterpoint at its educational institution. In the winter of 1972, Wikmanson wrote his own songbook of Bellman's poems 7. KÄRA SYSTER EP 24 6:42 Fredman's Epistle No. 24 ​ To dear mother at Bruna Dörren Dear sister, I now shine talk to you before I die. Double beer gives a good mood, simple beer I never taste. The anxiety of brandy shakes my heart, and I stand by the edge of the grave dressed as a Bacchi hero, but despised and despised, afraid of my own shadow. Dear sister, mine now shines to get me a drink; then go into my dark depths. The clock is ticking, Charon is sending. Take me this and that, dear mother, I'm hiccuping. Bacchi juices still delight me. Wretched times! What it suffers, only the price is lowered, better buys on spirits are available. But then I no longer live, other heroes then hover. Can you believe, then, dear mother, I'm going to get a sup so big, I'll drink, if you think so, like runius, Lucidor. Wretched times! What it suffers, my leg rank falls down, but my mouth ate the glass smiling. Supper several! Give me more! Bacchus, no other, shall embalm me as a great namesake man. Sisters, listen! When in the pipes on top of the tavern glass and stop, drink my cup then all, sing about love, wine and happiness, if they qualify a thirsty press and about how a drunken man paradise can win, if the fire in the blood flowed, when he first found the grape. Sisters hear: Brown Door close to everything well again; let my harbor knock then. Do not drop! Stop, let's up! I have to go; farewell boat ', with soul and body! Here's a drink, I'm thirsty to death. Carl Michael Bellman Dear sister, I now shine Talk to you before I die Talk to you before I die Double beer gives a good mood Simple beer I never taste Brandy anxiety shakes my heart And I stand by the grave Like a bacchi hero dressed But despised and despised Afraid of my own shadow Dear sister, I now shine To get me a drink Then go into my dark depths The clock is ticking Charon sends a sloop Take me this and that Dear mother, I'm hiccuping Bacchi juices still delight me Poor times What it suffers Only the price is lowered Only the price is lowered Better buys on spirits are available But then I no longer live Other heroes then hover Can you believe then dear mother I was going to get a drink so big I should drink. If you believe Like runius lucidor Poor times - what it suffers My leg rank falls down But my mouth ate the glass smiling Drink more - give me more More! Bacchus no ann Shall embalm me Like a big one name only -un-niger man Sisters hear! When in the pipes Upstairs tavern glass and stop Upstairs tavern glass and stop Then drink it all Sing about love wine and happiness If they qualify a thirsty press And about how a drunken man Paradise can win If the fire in the blood flowed When he found the first grape Sisters hear. - brown the door Close everything again Let my port knock then Do not drop Held! --- let up But I have to say goodbye Both with soul and body! Hit a sup I'm thirsty to death 8. KÄLLARSÅNG S15 3:01 Fredmans Sång nr 15 BASEMENT SONG ​ Come nice basement-girls in fast jump, in trip and trot, beat up both 'cracks and slits, and let me drink from it; I'm thirsty, night and day, dull and weak; Give me fifteen kinds of wine. How lovely it must be to bravely drink the glasses out, and see himself in danger to dim every minute! Fast! I smile, right now look I no more to go home to my neighborhood. I do not want to be sober for all too much very good; You live so depressed when nothing is wet; I agree, throat should like a pipe softened, liquefied, until one dies. So drink now at the bottom, alas, old men of the heart! Do your best; In the lot of this bliss so there is no rivet. Sounding glass crash i kalas, when where many sips are taken. This is how happy thoughts are evoked in Bacchi real paradise. Fresh carries many anchors of French and Portuguese; No one can stand now any toast in our bark, supa is our purpose. See the stars they shine, and the cool mists of the night stand; I can no longer think, do not see, let alone walk; Guys at least, on each other do you have to now reconciled as one can. I dim over all the way, my dear supebror, I pray, your toast my friend, can happen we never happen again; Now we have very good, very wet, as our heart left behind. Carl Michael Bellman From Carl Michael Bellman's Fredman's Songs (1791). Interpreted by Peter Ekberg Pelz. Song 15 is by all accounts one of the oldest among Fredman's Songs. It dates from the first half of the 1760s, a period during which Bellman's lyric poetry was far more economical than it would be after 1765 - and far more traditional. The song is a classic representative of the so-called situation song, a drink song about drinking and about the type of drink. (G Hillbom) The source tune is a French vaudeville. 9. BRÖDERNA FARA VÄL VILSE EP35 4:11 FREDMAN'S EPISTLE No.35 Concerning his fair one and her fickleness Truly the brethren go often astray 'Mid glasses, but never for taverns. All to the land of the grapes find a way. Drink brother, a little, I pray. Hear how they stumble and scrape in the sand, Fumble for doorways to Bacchus's caverns, Bloody of lip how they beat on them, and Go headlong with tankard in hand. Father lffovilz, fill up for me; My girl has forgotten me, I die faithful. Day and night will I drunken be To all my misery flee. Hot-headed brothers, at dicing so rash, By tankards ever declaiming, Drinking, they swallow a quart in a flash, -With rapiers cutting a dash. The dice go a-tumbling, the arguments <: lash, Now of a broomstick and now of a church-spire; Meanwhile the waiter, despicable trash, Curses, demanding his cash. Dice, ah yes, it's thewaythey fallI A spark for my pipe, sir, I thank'ee kindly. In my mind I've the wench's ska.I, .T ho 'she has ost me my all. Gifts have I given, and glimmering gold, The babe to the poorhouse I've taken, And when it died, sir, I drank on its mold So. deep the gravedigger roll'd. Tell me, have I, when the watchman patroll'd, Once that lascivious harlot forsaken? Risking for this case · A ·: wh ippin g, I'm told, I've routed those champions bold. Yet, my Anna-Greta, yet I, like a sparrow, en.snar 'd and taken, Once again for my freedom fret, Whom death itself, would forget. Fill up my glass, sir, and maybe the pain Will yield to its exquisite savor. Tears down my nose, sir, now trickle amain. Ska.I1 My heart's easy again. Scarce fifty years have I liv'd, yet I fain Friends to ye all will now safely assever Liquor as rare as I've yesterd y ta 'en Is balm for a woman's disdain. Drip a drop or two on my sore, And on my heart, sir, do me that favor. Damn my soul, but the pain'll pass o'er paJ Stand me a dram, sir, onemore1 Ah, when I think on her heavenly hue And roguishly fiery glances, 'Then will my heart, sir, a leadweight for rue, Bottles forever eschew. He breast's a shimmering cloud i'the skies; Froja denies me yet Froja entrances. Palsied my hands are, and dazzl'd my eyes. Heaven, new agonies rise1 Yet, my Anna-Greta, you Know very well who the fickle wench is. Devil take you, deceitful shrew1 Hey, waiter, pour out. , -J It'll do. FREDMANS Ep. 35 Regarding her beauty and her impermanence The brothers get lost sometimes About the glasses but nothing about the hook All of them find their way to the land of grapes Drink brothers, drink a little grand Hear how they stumble and scratch in the sand Fumble on doors and knock with the knuckle Rag and tumble with the stop in hand, And bleed on tongue and tooth. Father Movitz, strike, strike! My girl has forgotten me, I die faithful; Night and day constantly in drunkenness, Shall all my sorrow pass away. The brothers quarrel over trays and throws, At Ölbägarn constantly demonstrate; Some people drink a block in a hurry, And pull the blades sharply; Dice roll, and the tile is fixed; The old men slam and proudly discuss Than about a church tower and than about a broom; But Kyparn he swears like a guest. Hi yes yes yes, it's so, yes! Fire my pipe, give me more. The girl's bowl in mind, Though she has cost me well. Yes, I have given her gifts and gold; At the orphanage I get the Child; The child it though; with Calas on its soil I drank the Undertaker drunk. The Paltars have often gone on patrol I have then freed the suffering scar, Dare for her both 'backrest and hole, And beat those heroes litter. But, my Anna Greta! but! Now I'm like the bird caught in the net, Who wants out to his freedom again, And hardly has death as a friend. Strike me; maybe the pain goes away Of the sweet acidity of the juices. Tears run down her nose; Good year! My heart feels better now. I have barely lived for fifty years, However, I can safely assure you all, That kind of Finkel I drank yesterday Is costly against the wounds of love. Drizzle a drop or two, And pour it on the heart, pour four; Swede shall take me a thousand to pass away; Just take a drink on top. Ouch! when I think up her skin And the burning games of the eyes, The heart of anxiety as heavy as a lead Want to escape from the bottles; The chest it resembles a floating sky; Rejoice me lures and Rejoice me denies; Hands clasped, my eyes bother. Oh heavens! my grief is now new. But, my Anna Greta! probably, Surely you now know who I'm pointing to, Damn you you cheated on me! Beat waiters in. - That's enough. 10. MASKERAD - JERGEN PUCKEL EP79 1:32 DRICK UR EP 30 7:15 FREDMAN'S EPISTLE No.30 Drain off thy glass! See death upon thee waiting, Sharpens his sword and peers in at thee door. Be not afraid! He but essays the grating, Friend, to thy tomb; and grants the one year more. Movitz, consumption is laying thee in the grave, man! --- Pluck an octave, man! Tune thy sweet notes, sing life's fair spring of yore. ​ Yellowish hue, and small cheeks hotly burning, Shrunken thy chest, and shoulders as of lath. Let's see thy hand! Each vein the blood returning, Swollen and damp, as from heated bath. Sweaty thy palm is, its art'ries all stiffen'd. --- Play till thou'rt deafen'd. Drain off thy bottle, drink and sing and laugh! Heavens, thou diest! Each cough with fear inspiring Hollowly grates, and all thy parts repine. White is thy toungue, thy frighten'd heart expiring, Muscles and flesh, all soft to death incline. Breathe! Ah, preserve us! Such fumes from thy throttle. --- Reach me the bottle! Movitz, thy health! Bowl! Praise the god of wine! From out his bowl thy death away is dripping; Laughing and gay, thy life he takes by stealth. 'Burning fiery worms' thou, Movitz, oft art sipping From this same glass; full sinister its walth. All is consum'd now, all rheum'd now thy gazing. --- "My guts, sir, are blazing!" Hast thou the strength once more? Ah, yes, good health! ​ Well, then a toast: to Bacchus farewell waving From Fröja's throne, a last, a long adieu! Fondly the blood, thy veins a last time laving, Seethes to its spell. Then violently spew. Sing, read, forget; weep, bethink thee and ponder: --- Wilt thou go yonder? Movitz, wouldst die? Ah no! Good health to you! 11. ÄR JAG FÖDD SÅ VILL JAG LEVA S16 7:22 If I was born, I want to live! Enter text LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER PRINT IN TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER If I was born, I want to live! Enter text LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER PRINT IN TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER ENTER TEXT LATER 12. TRÄD FRAM DU NATTENS GUD SÅNG 12 6:26 13. GLIMMANDE NYMF EP. 72 6:15 Fästpunkt 1

Musiker To play, press and hold the enter key. To stop, release the enter key. ​ ​ Ann-Sofi Söderqvist Arne Forsén Backa Hans Eriksson Carl-Johan Westfelt Charlotta Hasselquist Nilsson Eva Möller Gertrud Stenung Gregor Hendler Jan Levander Jonas Forsell Jonathan Bought Kenneth Arnström Lars Örback Malou Meilink Martin Östergren Mats Klingström Mikael Karlsson Mirjam Pfeiffer Per-Åke Holmlander Pia Olby Simon Stålspets Svante Söderqvist Ulf G Åhslund Walther Årlind Grupper To play, press and hold the enter key. To stop, release the enter key. ​ ​​ Freskkvartetten Herrgårdskvartetten Mynta Samis Underhållningsorkester Sophisticated Ladies Stockholms Salongsorkester Stockholms Sinfonietta Stockholms Stadsmusikanter Stråkkapellet Yggdrasilkvartetten ​ Arrangörer To play, press and hold the enter key. To stop, release the enter key. Anders Dahl Anders Ekdahl Jan Levander Karl Dolk Mats Nilsson Ulf G Åhslund Walther Årlind William Lind Skådespelare mm. som Ulla Winblad To play, press and hold the enter key. To stop, release the enter key. ​ Görel Crona Kim Anderzon Linn Larsson Monica Nordquist Pia Olby Regina Lund Författare: To play, press and hold the enter key. To stop, release the enter key. ​ ​ Elisabeth Hermodsson Ernst Brunner Paul Britten Austin Ylva Eggehorn Sofia Nyberg Konstnärer: To play, press and hold the enter key. To stop, release the enter key. ​ Astrid Rietz Barbro Paulsson Weaver Francine Lee Finer ​ Inger Edelfeldt Lena Hoel Aldén Maj-Britt Niklasson Peter Dahl Rose Britten Austin Rurik Bladh Press och produktionsbilder: To play, press and hold the enter key. To stop, release the enter key. ​ Barbro Paulsson Weaver Elisabet Lundström Eva Karlsson Germund Sellgren Gert Johansson Lars Björne Paul Knispel Per Myrehed

There’s Nothing Here... We can’t find the page you’re looking for. Check the URL, or head back home. Go Home

Prolog Gubben är gammal Födslosång Vaggsång Stäng